Karl-Gerhard-boken I skuggan av en stövel tillhör de litterära vittnesmålen som inte kan viftas bort som gnäll eller en rättshaverists hämnd. Toppsittarna uppfann begreppet ”rättshaverist” och fyllde det med stinkande lukt för att sörja för att den som de etiketterar med det inte skall tas på allvar. 

Etiketten ”rättshaverist” är avsedd att tjäna som en verksam trollformel med magiska krafter. Slungar man den mot någon så kan man vara nästan säker på att man är skyddad mot denna ”rättshaverists” krafter…

Var har du kommit i kontakt med liknade taktik förut?

Nazisterna kallade exempelvis judar ”ohyra” och när denna benämning slog rot bland den breda massan genom ständig upprepning, var det nästan följdriktigt att även de så kallade vanliga människorna betraktade och även behandlade judar som just ohyra.

Först kallar man någon slampa och sedan behandlar man henne som sådan. Först hävdar man, eller snarare kvinna (Birgit Friggebo), att kosovoalbaner är stöldbenägna och sedan behandlar man och kvinna dem som sådana. Begreppet, trollformeln och skällsordet ”rättshaverist” har skapats av makthavarna.

Det är deras yttersta skydd, ett pansarglas bakom vilket de tryggt kan gömma sig. Och ju mer de misshandlar sin motståndare desto mer skyddade är de. Tror de. Och ändå har Sverige inte så få ”rättshaverister”, det vill säga människor som orkar stå emot överheten. Skall jag damma av ditt minne? Vad sägs om exempelvis jur.dr. Gustaf Petrén, den samme som etablissemanget stämplade som en mörkerman, den samme som blev Medborgarrättsrörelsens, organisationen som arbetar för att stärka de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna och att öka väljarnas inflytande på besluten i samhället, förste ordförande …

Peter Rosts bok The Whistleblower : confessions of a healthcare hitman heter i svensk översättning Sjuka pengar : en svensk insider skakar läkemedelsindustrin. Sjuka pengar är i och för sig en fyndig titel, men den är också missvisande. Pengar som bekant luktar inte och ej heller är de sjuka… Anledningen till att översättaren tog sig tid och kraft att hitta på denna titel är den brist som vårt svenska språk uppvisar. Och det är vi svenskar som styr och formar vårt språk. Det är ”vi” som utesluter ordet nepotism från den senaste tryckta upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Det är ”vi” som i Svenska Akademins ordlista över svenska språket definierar mobbning som kamratförtryck. Det krävs snille och smak för att komma på en sådan uttömmande definition. En synonym för detta måste vara nazihumanism.

I Svenska Akademiens ordbok, den senaste, den som finns på nätet, finns ordet mobbning överhuvudtaget inte med. Varför skulle den goda boken befatta sig med sådana arkaiska ord som betecknar något som vårt alerta samhälle har utrotat ungefär samtidigt som smittkoppor? Att kalla någon ”rättshaverist” är således inte mobbning utan ett konstaterande av fakta. Det krävs snille och smak för att komma fram till detta beslut. Ordet iskarl, finns däremot med, det betyder isutkörare…

Det är vår moral och våra behov som avspeglas i vårt språk. Vi har således ingen term för The Whistleblower. Åtminstone ingen hedrande benämning, bara en sådan som stjäl heder från en: rättshaverist. Det är vårt sätt att läxa upp alla de som tror sig kunna förbättra världen genom att våga kritisera den lumpna miljön som de är en del av. Minns du filmerna Serpico, Silkwood, All the President’s Men och exempelvis The Pentagon Papers för att nämna en kvartett bland ett hundratal.

De handlar om Whistleblower-hjältarna Frank Serpico, Karen Silkwood, W. Mark Felt, mer känd som Deep Throat och Daniel Ellsberg. Hur skulle Vietnam-kriget och USA och Sovjetunionen och världen ha utvecklats om Daniel Ellsberg inte presenterade de sjutusen sidorna kända under namnet The Pentagon Papers för The New York Times? Hur skulle världen ha utvecklats om dåvarande presidenten Nixons ord till Kissinger angående Daniel Ellsberg blev verklighet? ”… people have gotta be put to the torch for this sort of thing…” “… let's get the son-of-a-bitch in jail”. Hur många människor försökte sig på att stoppa först The New York Times och sedan även Washington Post från publiceringen av Ellsbergs material? Nixon-fallangen gav sig ej och saken hamnade i Högsta domstolen… och det fria ordet vann. Hur skulle världen ha sett ut i dag om majoriteten av de domare som utgör Supreme Court of the United States var rövslickare till salu? 

Ingvar Bratt, Anders ”Fången på fyren” Ahlmark, Stanley Adams, Peter Buxtun, Richard Convertino, Cynthia Cooper, Sherron Watkins och Coleen Rowley, Allen Cutler, Joe Darby, Walter Denino, Satyendra Dubey, Duncan Edmonds, Sibel Edmonds, Janet Howard, Marlene Garcia Esperat, A. Earnest Fitzgerald, David Franklin, Bunnatine ”Bunny” H. Greenhouse, Katharine Gun, Cathy Harris, Marc Hodler, Douglas Keeth, Mark Klein, Karen Kwiatkowski, S. Manjunath, Hans-Peter Martin, Christoph Meili, Stewart Menzies, Russ Tice, Linda Tripp, Paul van Buitenen, John Paul Vann, Mordechai Vanunu, Frederic Whitehurst, Andrew Wilkie, James E Hansen, Jeffrey Wigand, Joseph Wilson, Dr Rita Pal, M.N.Vijayakumar, Clive Ponting, Samuel Provance,William Sanjour, Tanya Ward Jordan och Joyce E. Megginson och Pascal Diethelm och Jean-Charles Rielle som avslöjade professor Ragnar Rylanders svinaktiga “forskning”, är ytterligare några Whistleblowers eller rättshaverister, som vi svenskar föredrar att kalla dem. Vad skulle världen vara utan dessa modiga människor? Hur skulle den se ut i dag? Har du tänk på att det inte är omöjligt att just du kanske inte ens skulle finnas till om någon annan inte funnit sitt mod eller att det kanske var du som var neurosedyn- eller på annat vis skadad. 

Atens folkförsamling gillade inte att Sokrates hade mage att ifrågasätta den politiska ledningen och Sokrates fick sin dödsdom efter anklagelserna att han ”förlett ungdomen och försakat gudarna”. Ändå var det så att Platon, som även skrev ned Sokrates berömda försvarstal, hävdade att Sokrates i stället bidrog till att vägleda ungdomen till kunskap. Den atenska demokratin var inte ens på pappret lika demokratisk som den svenska, men det medvetna eller möjligen omedvetna förtrycket från de högljudda mostpeople, som e. e. cummings kallar dem, är gemensamt för båda statsskicken. Mostpeople är inte bara toppsittarnas, utan även sin egen passivitets offer… 

The only thing necessary for the triumph of evil, is for good men to do nothing – lär den konservative 1700-tals filosofen Edmund Burke skrivit. Orden citerades med förkärlek av medborgarrättsledaren Martin Luther King Jr och de användes också som tagline vid lanseringen av tv-filmen Hitler: The rise of evil.

Rättshaverist är inget epitet man bör skämmas för. Havel kallades oavbrutet rättshaverist under ett 10-tal år i Tjeckoslovakien. Det är ryggradslös man absolut inte vill bli kallad. Men rättshaverist? I vårt samhälle bör det vara en hederstitel.

Att det finns många och många mäktiga som inte gillar och till och med hatar Michael Moore är inte alltför stor överdrift, eller hur? Ändå finns det ingen som hindrar honom från att tjäna sitt levebröd medelst ord, bild och ljud. Moores opponenter är väl medvetna om att Moore inte tvingar sina verbala och fotografiska bilder på folk, att folk är intelligenta nog att bilda sig en egen uppfattning, att människorna själva är ansvariga för sitt gillande och missgillande: härifrån och dit håller vi med Michael och tycker så som han, men här och där har han fel eller överdriver eller missuppfattar saken. De som ville stoppa utgivningen av den sedermera internationella succéboken Från Astrid till Lindgren verkar vara rädda för människan och hennes åsikter och dessutom tvivlar på hennes tankeförmåga. Därför vill de styra människan. Manipulerade människor passar bättre de styrandes egna syften. 

Hur kommer det sig att det i Sverige fortfarande människor som satsar på censur? Vet de inte att i ett demokratiskt samhälle avslöjas allt så småningom. Troligen inte. Troligen har dessa gängledamöter lyckats intala sig att Sverige är det enda land i den civiliserade världen där även censuren är möjlig. Eftersom censuren även är regeringens verksamma verktyg. Våra regeringar lägger lock på händelser som bokstavligen hermetiskt slutes inne under en sarkofag av betong liksom den förlista Estonia. Du har fattat eller hur? Du behöver inte flera exempel hoppas jag eftersom jag har så många att du kommer vara övertygad om att jag talar om en regel. 

Och poliser går så gott som alltid fria från de flesta anklagelserna, trots att de själva undersöker anklagelserna och sätter dem under lupp… Nu var jag ironisk. Märktes det?  

Vi svenskar är fostrade till att tro på auktoriteter. Jag har träffat alltför många som inte har den blekaste aning om hur det känns att ha sin egen mening om något annat än vädret. Jämför ett ölhak i exempelvis Jönköping med ett dito i Brno eller Lübeck. Varför tror du att det låter som på en begravning på det förstnämnda stället och som på en marknadsplats på de sistnämnda?  

Att censuringripanden går att övervinna är fullständigt självklart. Så det är inte det stora problemet. Värre är det med mörkläggningen. Att kunna yttra sig fritt i ett vakuum är lika meningsfullt som att ösa vatten med en sil. Yttrandefrihet ger mening först när den åtminstone ger sken av verkställighet, att det granskade tillståndet någon gång i framtiden kan komma att ändras till det bättre. När alla led kontrolleras av en enda familj som i en medeltida mardrömssaga, när en enda familj kan vifta med sitt tillträde-förbjudet-fatwa på förlagen, på biblioteken, på författarförbundet, på teatrar, på radio och tidningar och på och på och på.

När staten stoppar delar av min och din beskattning i Astrid Lindgrenmaskinen och den genererade vinsten går direkt i Saltkråkornas fickor och stärker deras makt ännu mer… I ljuset av det är det lätt att förstå att den store ledaren Göran Persson berömde den politiska stabiliteten i Kina och att Sveriges stadschef, kung av Sverige, Carl Gustaf Folke Hubertus, prisade sultan Hassanal Bolkiah och kallade Brunei ”ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig”.
Allt (offentlig) makt utgår från folket. Från vissa folk. Mer här och nu än då hos Orwell. 

Förlåt alltid dina fiender, det finns inget som plågar dem så mycket, hävdar en klok människa hävdas det. Det är bullshit. Dina fiender räknar med att du förlåter dem. Det är därför de vågar sig på dig och går över anständighetens gräns gång efter annan. Det enda som kan plåga dessa samvetslösa mobbare, är din välriktade klapp så de tappar andan. 

Sverige var varnat för och väntade sig en minnesvärd storm den 18 och 19 januari 2008. Minns du det? Minns du vad denna storm hette? Nej, denna storm fick inget namn eftersom den inte gjorde sig något namn. Det var skillnaden mellan den stormen och dess namnkunniga kusiner Gudrun och Per. Så klappa till dem som falskt anklagar dig för det ena och det andra och sprider illvilliga rykten om dig och gör sitt bästa att förstöra ditt liv. Gör dig ett namn. Låt de minnas dig. I bästa fall slutar de då terrorisera inte bara dig utan även andra. 

På Godmorgon, världen!s hemsida står det att i den ständigt återkommande och ofta nada-sägande panelen medverkade den 30 mars 2008 Elisabeth Sandlund från Kyrkans Tidning, Helle Klein från Aftonbladet och Göran Greider från DalaDemokraten. Elisabeth Sandlund är inte knuten till Kyrkans tidning, utan hon är chefredaktör på tidningen Dagen. Inte minst pastorsadjunkten Helle Klein borde vara bekant med detta. Samtliga i panelen svarade på moderator Olle Häggs fråga om det är fel ”att lägga ut en sån här film (Fitna) på visning” (på Internet), med ett samfällt ”Ja!” (det är fel). De enskilda i panelen kan ha vilka gemensamma eller divergerande åsikter de vill, det jag ifrågasätter är att panelen är så pigg på att uttala sig om saker som de är bekanta med bara genom hörsägen. Ingen i panelen har sagt att hon eller han sett filmen och pastorsadjunkten Helle Klein har uttryckligen låtit oss förstå att hon inte har sett den. Att dra slutsatser som grundar sig på rykten och till och med utfärda fatwor grundade på rykten och till och med spridda från ett enda läger, är knappast värdigt en SR-panel. Det är i alla fall min åsikt, grundad på att jag faktiskt lyssnade på denna panel.

”Jag tänkte på sagan om Tengil, det var nog den grymmaste av alla sagor började jag tro.

Jag frågade Jonatan, varför han måste ge sig ut på någonting som var så farligt. Han kunde ju lika gärna sitta hemma vid elden i Ryttargården och ha det bra. Men då sa Jonatan, att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt.

’Varför då’, undrade jag.

’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

Du känner säkerligen igen dessa rader från Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.

(Sidan 56 i sjätte upplagan. Fjärde tryckningen.) Tillsammans med Dag Hammarskjöld frågar jag dig, Vill du ”’för fridens skull’ ge efter på egen erfarenhet och hållning”? Nöjer du dig med att bara vara ”en liten lort”?