Den inre globaliseringen
Människor som förr i tiden lämnade landsbygden för storstäder var sin samtids globala människor. Det var dom möjligheter till migrationer som fanns, omvärlden fanns relativt nära till hands och kändes mindre och mer outforskad. En flytt från landsbygd till stad skedde i samband med enorma uppoffringar och en total livsomvändelse med inträdan till en helt annan tanke- och levnadskultur. Idag är det vanligare att människor inte bara lämnar landsorter för ett liv i storstäderna, idag rör det sej om migrationer till storstäder i andra länder, till helt andra kulturer och samhällen i avlägsna hörn av världen. Omvärlden har inte bara vidgats geografiskt, den har utvecklats till att bli en oändlig mental ocean av valmöjligheter. Valmöjligheterna idag är förvisso större, men det är även förvirringen och bortkommenheten. Där tvingas människan kämpa för att hitta sin egen plats på oceanen, för den som har råd att köpa sin frihet i en drivande jolle.
Världen har öppnats; människor kommer lättare i kontakt med varandra och rör sej idag, när möjligheten finns, relativt fritt mellan gränser. Mänskligheten vänder på varenda sten för att se vad som döljer sej på andra sidan. Denna process hyllas som frihet och avundas av åskådare på fattigare kontinenter, som trots önskningar om ett likartat liv, av olika anledningar förvägras att få leva i samma "frihet". Den globala närheten till kunskap rör sej i kulturer; människor och länder glider längre och längre ifrån varandra. Instanser sluter sej, säkrar sina egna trädgårdar och gränserna, i den globala världen, blir alltmer aggressiva och restriktiva.
Skälen till dom första migrationerna, i 1900-talets början, föregicks av samhällssammanbrott i sökandet efter nya marker. Samma uppbrottsskäl syns till idag. Krig, svält och förtryck har inte slutat att existera, utan snarare utvecklat sin egen effektivitet och förmåga att i större skala operera för rörlighetens skull, i effektivitetens namn. I Latinamerika, Asien och Afrika lever människor på flykt och föds in i en livslång misär som gynnar den kapitalistiska världsekonomins kanske största inkomstkälla: den informella sektorn - den anonyma marknad som inte går att föra en verklig dialog med men som likväl innebär påtagliga och ofta förödande konsekvenser för dom som är slavar i dess system.
Det finns den självvalda globaliseringen, människors möten, därefter finns den påtvingade ekonomiska globaliseringen där etniska rensningar, folkmord och lågintensiva konflikter tvingar fram uppbrott och rörlighet. Innanför den påtvingade globaliseringen rör sej människor i flykt, bort från sina rötter, kulturer och liv, i jakt efter bättre levnadsvillkor, rättvisa eller för att få överleva. Dom andra, dom priviligerade, rör sej frivilligt, på jakt efter guld och gröna skogar att skövla, bort från sina söndersuttna direktörsstolar för att resa nya marknadsimperium i Kina eller Indien. Den enes rörlighet sätter den andre i tvångsrörlighet. Att människan idag är så rörlig beror å ena sidan på frukten av goda intentioner men är å andra sidan resultaten av den ständigt oskyldiga marknadens förtryck, planterade folkmord och västvärldens plundring av omvärlden bakom det moderna demokratibegreppets fagra mask.
Globalisering har dock alltid varit en framträdande egenskap hos människan. Det är en av hennes starkaste sidor, men samtidigt en av hennes svagaste. Rörligheten tyder på nyfikenhet, framåtsträvan och ovilja att bli stillastående och rotlös i upprepade mönster. Men rörligheten visar även på oro, rastlöshet och oförmåga att nöja sej med det man har. Samtliga egenskaper kännetecknar den globala människan i dagens öppna och stängda värld.
Människan är först och främst global i sitt medvetande. Att vara "global" är att vilja vidga inte bara sina vyer utan även sej själv, sina inre landskap. Utveckling sägs gå hand i hand med globalisering. Globalisering sägs gå hand i hand med samhällsreformer. Det har i otaliga böcker och avhandlingar uppstaplats exempel på globalisering som fungerar och globalisering som fungerar sämre. Den inre globaliseringen vandrar längs samma väg, men inte i samma fil. Den inre globaliseringen vandrar också i olika riktningar i olika områden. Globalisering är modeordet som kan upprepas i alla sammanhang.
I rika, välgödda och välmående världsdelar som lyckosökare önskar komma till, står den inre globaliseringen helt stilla. Vårt samhälle har ett stort problem då det tror att det inte gör annat än utvecklar och fulländar sej. I välmående, "öppna" och "demokratiska" länder som den ekonomiska globaliseringen har varit snäll emot är all konsumtion bara olika eftersmaker av samma omogna frukt. Därför blir det som uppfattas som framåtskridande och utvecklande ingenting annat än en cirkel, ett verktyg som rostar innan det hinner användas på rätt sätt. Den globala ekonomin har infört ett monopol inte bara på den ekonomiska marknaden, utan även på den inre arenan.
En inre utveckling bottnar i en medvetenhet om livets klaraste tillstånd. Det är under svåra omständigheter som människan rör sej närmare livets essens, närmare sej själv.
Framåtskridande har blivit ett med börskurvor, materialism och välgödda bankkonton där pengar ligger och dammar utan att göra någon som helst nytta. Det som uppfattas som modernt är i själva verket imploderande och destruktivt. Gränsen mellan vad som stämplas som omodernt, reaktionärt och bakåtsträvande förkroppsligas inte längre genom synliga gränser mellan nationer, den gränsen rör sej snarare mellan landsbygd och stad och mellan det inre och det yttre. Det framåtskridande och visionära sägs uteslutande härröra från den kokande grytan av metropoler, med rörelse, liv, misär, explotation, valmöjligheter och global närhet som signum. En överdriven generalisering förvisso, men det är inte längre nationalstater som särar eller enar ett folk. Folk idag enar och organiserar sej själva. Man väntar inte längre på överhetens tillåtelse. Drivkraften och inspirationen att engagera sej hämtas ur sin egen tillvaro. Tilltron och hoppet sätter man inte längre till kyrkor eller självbejublande ledares profetior, utan hellre till sociala nätverk med verklighetsförankring och klara mål. Socialt engagemang är inte särskilt populärt eller brett förekommande i Väst. I Väst tror man inte att socialt engagemang behövs.
Kan man tala om globalisering som ett fenomen som fungerar eller inte fungerar när den i så hög grad beror på omkringförekommande orsaker? Det man däremot kan tala om är segregationen som en av globaliseringens största efterföljder; en följd av påtvingad och självvald integration. Integrationen är numera ett modernt ord som förekommer i debatter lika ofta och flyktigt som demokrati. Integrationen är en medveten handling utförd av människor som befunnit sej under förtryck, förföljelse, ekonomisk och humanitär misär eller levt i krig. Integrationen och globaliseringen har absurt nog gett människor möjligheten att lära känna varandra, leva närmare varandra och hjälpa varandra. Integrationen har på många håll i världen lett till fruktansvärd segregation och otaliga planterade underklasser som systematiskt tvingas konkurrera mot varandra. Rasismen mot dom som har det svårast är i många fall total, och upploppen i Frankrike i november 2005 bevittnade om hur uselt ett välställt västland kan vara på att ta hand om människor som sökt sej till väst för arbete och fred, undan misär, krig och kolonialism inpräntat av samma nation.
Fysiskt har människor kommit närmare varandra, men mentalt har människor glidit ifrån varandra mer och mer. Bristen på respekt och föraktet från väst gentemot människor och samhällen i nöd är skrämmande utbredd tack vare okunskap och oansvarig politisk massmedia. Integration och globalisering bör utnyttjas på bästa möjliga sätt för att föra kulturer närmare varandra, externt och internt, och vara utvecklande. Men globaliseringen har snarare vuxit fast i samhällsmönster och förvaringsboxar för människor i väntan på nästa reklamavbrott.
Klas Lundström
klas.lundstrom@tidningen-anti.se