I industrialismens för- och efterakt har en rad förtryckarideologier fått växa ostört i vårt systems ogräsdrabbade tankerabatt. Det är lätt att se hur Darwins teori om arternas fortlevnad, med dess konkurrenstänkande, var en bidragande faktor till västvärldens rasbiologi. Evolutionslärans vetenskapsrasism var inledningen till den industriella erans syn på människan, på det sätt att alla naturliga attraktioner alltid kan bindas till en materiell orsak och att genetisk styrkemätning för släktena vidare. Den slavbundna instinkten konkurrerar ut det fria valet och ger den starkaste hanen företräde till honan.
De förödande konsekvenserna kan bevittnas i vilken vanlig fördomsfull högstadiebok i biologi som helst. Darwins biologism används fortfarande som ett verktyg för att hävda heterosexualitetens högre värde framför andra samlevnadsformer, som om heterosexualitet på grund av någon ockult biologisk lagbundenhet är den mall som alla varelser stöps i. Inkorporerad i varenda børnehave fortsätter den cementera könsroller och ge några få människor privilegier utifrån en gammaldags sexualdefinition. Det är tveksamt om heterosexualitet alls bör anses vara en sexuell läggning lika mycket som det är en social konstruktion, eftersom personer blir socialt belönade av samhället för att kalla sig hetero.
Under industrialismens tidsålder har två politiska förtryckarideologier vuxit fram, vars signifikanta ensidighet är att fastna vid hur egendom ska ägas, exploateras och fördelas. För socialismens räkning åstadkommer Karl Marx en förfining av Darwins materiella evolutionslära, kallad historiematerialism. I högre grad än tidigare betraktas människan som en konkurrerande och påtagligt okreativ sorts mekaniskt djur skapad att sättas relation till en linjär produktionskedja. Samhällets utveckling, revolutionen, antas bygga ovillkorligen på materiella faktorer och slutmålet för mänskligt fulländande och frigörelse betraktas i tidens anda som ett materiellt tillstånd, ett kollektivt status quo där alla är lyckliga arbetare i en inte för avlägsen industriell framtid. Med andra ord, det omateriella bygger på det materiella, aldrig tvärtom. Därför är kärnfrågan vem som äger vad och vem som äger vem, och aldrig varför något eller någon bör ägas över huvud taget. En kapitalism i demokratisk kostym.
Materialismens segertåg fortsätter under 1900-talet då vetenskapsteorin tar livet av filosofin genom ett empiriskt verifikationskriteruim som kväver all form av fantasi och kreativitet. Nu måste allt vara mätbart för att anses vara relevant för samhällets framgång. Utsagor som innehåller blott en uns av idé avfärdas som nonsens. Marx moralistiska utgångspunkter håller knappast måttet. Vetenskapens uppgift, näst intill religiöst fundamentalistisk, är att konservera teorin i en hård obrytbar kärna av obestridbara kalla fakta. Materialism i sin renaste form.
Allt detta är vad vi idag omedelbart och utan eftertanke accepterar som utveckling. Det är materiell perfektion, i sin vagaste form representerad av en aphanes biologiska överlägsenhet, senare representerad av produktionsfaktorer, för att i sin starkaste form utgöras av faktahysteri, som vi uppfattar som evolution. Evolutionen tycks alltid, oemotsagt, vila på en materiell grund. Det är en underlig framstegstanke. Antag att utvecklingen inte alls leder som Marx säger mot ett materiellt tillstånd, utan mot ett andligt tillstånd. Antag att utveckling inte alls är ett rörligt vetenskapligt framskridande, ett oändligt påplussande från noll, utan en stillastående varierande uppställning av exakt samma slutsumma. ”Ingenting försvinner, allt finns kvar”, som någon vikarierande mediastudent dömd att programleda ungarnas morgonteve under sommarlovet skulle ha sagt.
Industrialismen påstår sig kunna förklara allt med utgångspunkt i det materiella. En tid kommer detta ideal övervintra i vårt informationssamhälle. Medicinbranchens letande efter förklaringsgrunder för beteendemönster och sexualitet i celluppsättningar och DNA, kännetecknar den övergångsperiod då industrialismen, inte utan möda, fortfarande klamrar sig fast i den nya tiden. Det dröjer inte länge förrän vi kommer se en uppsjö av vetenskap kring mentalt DNA. Historien upprepar sig själv, med introduceringen av en slags mikromolekylär rasbiologi.
På sikt kommer informationssamhället döda Darwins evolutionslära -datanördens slutliga triumf över muskelknutten. Med queerrörelsens intåg och dess socialkonstruktivistiska utgångsläge har teorierna kring människors och andra djurs utveckling blivit allt mer komplexa, universella och könsneutrala - mer mentala och mindra materiella om man så vill. Rollerna väljer man själv, de påtvingas inte av någon mystiskt biologisk anledning. I framtiden lär det vara ett misstag att betrakta queer som toleransens exotiska slutprodukt, då kommer queera synsätt vara normaluppfattningen i samhället. Vid det laget är det lika självklart att män opererar in livmödrar (läs livfädrar) för att uppleva graviditet på liknande sätt som kvinnor, som att vem som är manlig eller kvinnlig i beteende, utseende eller kropp blir helt obetydligt. Då introduceras ett mentalt evolutionsbegrepp. Synen på människors psykologiska förmågor kommer förändras och mentala kraftansträngningar, som tankeöverföring och synskhet, kommer uppmuntras som en del av mänsklighetens självklara utveckling.
En andligt mogen mänsklighet kommer göra andra prioriteringar. Satt i allt från ett ekologiskt till ett psykologiskt perspeptiv: Vem är smartast, den som överlever eller den som lever under sin förmåga? Survival of the wisest.
Egentligen är det framstegsbegreppet som är problemet. Västvärlden har förmåga att se rulla-framåt-mentalitet som något positivt, oavsett hur mycket mänskliga, sociala och kulturella konstnader det får. Vi är de som ger nobellpris till någon som uppfann DDT. Antag att en tids upptäckter, uppfinningar och förnyelser aldrig kan jämföras med en annan tids, utan bara förstås utifrån sin egen kontext. En cyborg år 2084 är inte en fortsättning på en dator år 2006 är inte en fortsättning på en kilskrift från år 4000 före kristus. För sin egen tid innehåller de ett exakt lika jämförelsetal och värde. Därför existerar inte utveckling på det sätt som vi lärt oss, som ett framsteg, en linjär linje, en evolution, en väg mot socialism, en frälsning, en vedergällning av teorier utifrån nya empiriska fakta eller en framtid. All utveckling är snarare olika formgivningar av exakt samma formgivningsmassa som allt levande tillhandahåller efter sina egna förutsättningar, en skiftande manifestation med samma lerklump och samma verktyg, men modellerad olika av olika människor i olika mentala tillstånd. Uppgiften för en mentalt underutvecklad mänsklighet, allt för koncentrerad på det materiella, är att i viss mån avlära sig allt vad den hittills har lärt sig.
Luka Vestergaard
luka.vestergaard@tidningen-anti.se