I marknadens magiska sagoland lever alla samma liv, bär samma kläder, drömmer samma drömmar och längtar efter samma saker. Det är inte en mångfald av möjligheter som styr vårt marknadsliberala samhälle, utan en likriktning. Vad är ett uppfyllande av sina drömmar eller ett påfyllande av sina shoppingpåsar annat än att snärja in sig i frihetssnåret? Vad är en längtan efter att uppnå höjden av sin köpglädje annat än en förlorad glädje; en längtan efter att bli accepterad, lika avklädd och osminkad som den man faktiskt är. Vi pratar om konsumtion som om den besitter någon magisk makt att förstärka vår individualitet, när allt den gör är att dra snävare gränser för det rum där vår kreativitet och vår unika personlighet kan andas fritt. Där går någon med en NK-kasse av spruckna förväntningar. Där klär någon sig i ett klädmärke av självförakt. Där intar en reklamskylt gränslandet mellan den mentala lyckan och vemodet. Där förlorar någon sin själ i slutrean.
Det var en gång en frihet. Att inbilla människor att det finns en valfrihet är att skapa behov som inte fanns från början - ett sätt att styra människor att välja det enda valbara: ett oändligt urval av samma produkt, men i olika förpackningar, på olika föreställningar och med olika förklädnad. Tiden då mobiltelefonerna inte fanns var inte en tid då alla var otillfredsställda av att inte kunna nå varandra på dygnets alla timmar. Grottmänniskan var inte en missanpassad och olycklig stackare utan automatiska rengöringsmaskiner från Diskteknik Aktiebolag. Genom att införa fler behov skapas samtidigt den sjuka hysterin att alltid kunna tillgodose dem. Produkter produceras på samma ställe men packeteras olika. Egentligen är alla saker i alla varuhus och på alla butikshyllor en och samma vara: "Den påtvingade valfriheten" - marknadsliberalismens mest grundläggande och viktigaste princip. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Varför utropades USA, inte minst på egen hand, till segrare av det kalla kriget? Inte var det för att USA är liberalt - frigjort, tolerant och socialt närvarande, i ordets rätta anarkistiska bemärkelse - utan för att den amerikanska enpartistaten representerade och fortsätter att representera en mer fulländad centralstyrd kommunism än Sovjetunionen, än någon annan kommunistiskt regim, liberalismen i sin sämsta bemärkelse. "Marknadens dolda hand kan aldrig fungera utan den dolda knutna näven", sa den engelske journalisten och mediakritikern John Pilger. Marknadsliberalismen är en överstatlig kommunism som bygger på en blind tilltro till ekonomin som redskap. Illusionen valfrihet är en evig produktplacering, ekonomins anonyma hand, där en blind låter sig ledas av en blind, där produkten Människa, copyrightad och färdiglanserad, obönhörligen placeras framför människan själv.
Det är en mekanisk och väldigt kosmetisk lycka som det marknadsliberala samhället förmår att skapa. Vi bär en privat relation till det fria samhället och dess inköpsprinciper ungefär som till en elektronisk tamagushi. Marknaden kräver uppmärksamhet, mat och sömn utan förankring i vår egen verklighet och dör om vi inte fortsätter trycka på en knapp vid kortmaskinen. Och när den lycka som varar kort oundvikligen når sina sista minuter begraver vi marknaden bredvid våra närmaste släktingar på kyrkogården och sörjer den som en livskamrat. Sen rusar vi raskt vidare till nästa shoppingställe, med en oavslutad och oläkt sorg i våra hjärtan.
Ruset är som ett lyckopiller serverat av McDonalds. Vi klär oss i rollen som konsumenten som värnar om sin egen oumbärliga konsumtion, långt bort från alla reella gratisupplevelser av livet. Satta som fångar i det fria samhällets respirator. Marknadsliberalismen kan på bästa kommunistiska manér manipulera vårt inre och offra oss för ett otydligt högre syfte om ett centralt administrerat och auktoritärt bättre samhälle. Våra onödiga impulsinköp på varuhuset, en legitim dumhet för tillväxtstatistiken, är exakt samma svamliga hyllande av exakt samma kommunismsystem som vi möter hos ryska nostalgiker drömmandes om den stalintid som förflutit. Sätt en reaskylt framför ett stup och det är slut på mänskligheten.
Är det verkligen en tanke om valfrihet som bygger en fri marknad? Jag har inte valt att inandas gifter som osynligt osar upp i mitt ansikte varje dag. Jag har inte valt fabrikerna. Jag har inte valt bilköerna. Jag har inte valt julhandeln, påskhandeln, sommarhandeln, hösthandeln, ursäktshandeln, bakfyllehandeln och den handel som skapar en baksmälla. Jag har inte valt att överflödet av varorna på alla hyllor ska produceras. Jag har inte valt att kunna betala med kort i varenda trappuppgång. Vem har gjort de valen åt mig, då jag frisläppt som konsument, men omyndigförklarad som människa, går omkring på gator fulla av påkostade skyltfönster? Är inte den frihet jag förväntas känna inför det överflöd som påtvingas mig just en administerad kommunism, en fulländad liberal ursäkt - ett ofritt samhälle?
Det finns nyliberala taktiker som inbillar oss att det inte finns ett val till att sitta och jobba i en fabrik, att det är vår konsumtion ger andra människor möjligheten att jobba, tjäna sitt levebröd och vara fria. Det är snarare vår konsumtion som låser människor vid fabriksgolven, långt bort från borta från den verkliga frihet som alla människor har rätt att uppleva. Vår tillgång och efterfrågan håller miljarder människor kvar i tvångsarbete. Vår köplust är inte sponsrad av Indiska, IKEA och H&M, den är sponsrad av barnarbetare, låglönearbetare, hälsorisker och exploatering av människors närmiljöer. Vad har vår marknad med deras situation att göra? Frågar du Johan Norberg eller Svenskt Näringsliv svarar de: Ingenting. Mångfalden är bra och överflödet är nödvändigt, resonerar de. Utan ansvar, lätt-som-en-plätt-liberalismen.
Det är nämligen inte meningen att vi ska kunna välja, inte på riktigt. Friheten består av att köpa eller låta sig köpas. Den kommunistiska marknadsfrihetens fruktansvärda och mycket verkliga saga. Som alla andra sagor med ett, alltmer avlägset, lyckligt slut - eller ett långsamt närmande katastrofalt.
Luka Vestergaard
luka.vestergaard@tidningen-anti.se