| #7 ANarkistisk TIdning | Startsida |

Du är en överdos

Vad är dagens "opium" för folket? Enligt Karl Marx är religionerna och passiviteten kring sin egen tillvaro, oftast påtvingade och inplanterade av dom stora systemreligionerna och makteliterna, individens opium. Opiumruset inger dej en behaglig känsla av acceptans och passivitet; ett listigt redskap som makteliter har att använda mot dom som försöker göra uppror, frigöra sej, protestera eller söka efter sin egen medvetenhet. Medvetenhet kring vadå? Medvetenheten kring möjligheterna att ifrågsätta sitt samhälle, dess strukturer och ofrihet - och strunta i dess regelverk. Det gör medvetenheten till en farlig oas när man har ägnat århundraden åt att resa samhällen, så opålitliga att dom skulle falla som dominobrickor om en enda bricka blåser omkull.

Dagens opium är fortfarande dom färdigpaketerade lösningarna; svaren och systemen. Människor uppmuntras, tvingas, idag att sorteras in i mallar, ideal, fack, religioner, samhällsbyggen och system som ”transporterar” dom genom livet, utan att möjlighet finns att kliva av tåget vid olika stationer på vägen. Transporten är helig, demokratisk, obeveklig och inleds i och med födseln och slutar vid sista andetaget. Dagens opium är därför mycket viktig i och med sitt uppdrag att hålla människor rädda, passiva, hallucinerade och ständigt missnöjda med sej själva. Majoriteten av individer idag är tysta och frånhållna möjligheterna till ifrågasättande och kreativ frigörelse. Människor är kvarhållna i sina egna överdoser.

Förr i tiden lovade den koloniala kristendomen och romarriken guld och gröna skogar till väntande och svältande massor. Det var bara "utvalda" som tilläts umgås med svaren och lösningarna på livets fyrkantiga gåtor. Övriga undersåtar tvingades lydigt sitta ner och vänta tills någon talade om för dom var paradiset låg, hur livet bäst levdes och var dom gröna skogarnas pilträd växte. Väntan på att någon annan ska förändra din levnadssituation kallade Karl Marx för folkets opium; hindret från kreativ frigörelse och medvetenhet kring sina egna möjligheter till frigörelse och förändring. Religionerna finns alltjämt kvar idag och kan med all säkerhet fortfarande slå sej för bröstet för sin okränkbara psykologiska och moraliska makt över sina anhängare. Även politiska ideologier, som marxismen, har utvecklats till mer eller mindre religionsliknande och okränkbara svarscentraler, där gudarna bara bär andra namn, t ex Karl Kristus.

"Religionerna och drogerna konkurrerar på samma marknad", säger den indiske tänkaren Osho. Dom slåss om människors medvetande och tillvaro på samma marknad tillsammans med andra berusningspreparat som insveper människan i ett tillstånd av rus och förvirring. I ett tillstånd av förlamning, där din egen kreativitet dämpas av hallucinationer och skräckscenarier. Dom färdiga idealens och svarens syften och mål motarbetar medvetet din kreativitet. Din kreativitet är farlig. Inte i något av dagens moderna samhällen uppmuntras du bli medveten eller frigjord - åtminstone inte utanför dom uppsatta ramarna. Frigörelsen finns innanför rusets dimmor och idag slåss ideologierna, systemen, narkotikan, religionerna, kommersialismen och penningprofiterna målmedvetet om ditt medvetande, din tillvaro och ditt liv. Samtliga är försäljare av olika dammsugmunstycken. Men alla har gemensamt att dom suger in din själ i en dammig och luftsnål värld av skräp.

Mystik tillåts inte gro inom dej. Mystiken skulle bara leda dej in på virrvägar bortom "det sunda förnuftets trygga stigar". Istället har våra hjärnor, åsikter och kunskaper utvecklats till en marknad, till synes öppen och intaglig från alla håll, men där patenten ägs av ytterst få aktörer.
”Vi är uppfostrade att tro att vi alla en dag kommer att bli miljonärer, filmstjärnor och rockstjärnor”, säger Tyler Durden i 'Fight Club' och tillägger medvetet: ”Men det kommer vi aldrig att bli.” Innerst inne vet du det, men du fortsätter sträva efter det omöjliga, efter att fånga dimman och lägga den i en ask. Du insveps i en slags väntan på tillstånd att få leva, inte ens det bestämmer du över själv. Samhället lugnar ner dej genom att påstå att det löser sej, alla kommer nå fram till lyckan och berömmelsen. I den väntan hinner livet glida förbi.

Trots att du vet att strävandet efter att skaffa dej identiteter genom kommersialism, produkthiearkier och karriärer blott gör dej till en blek kopia av någonting som inte ens är ett original, fortsätter strävandet att uppta all din energi och tid, all din plats, såväl utanpå som inombords. Lycka är i din värld någonting abstrakt, ytterligare en produkt att ställa i bokhyllan bredvid 'framgången' och den reserverade nummerlappen till paradiset. Att du vandrar omkring i ruset efter oräkneliga lyckopiller går tydligt att skönja då samhällsstyren tillåts påbjuda orättvisor efter orättvisor utan att du eller någon annan orkar ställa er upp och ifrågasätta det. Vem kan klandra någon av er för det, när det ständigt kommer nya floder av strävanden som ni tvingas offra era liv för.

Idag är dokusåpor, rearusher och reklamflimret människans opium; i dom blixtrande ögonblicken där en solstol, örespriser för mobilsamtal eller charterpooler flimrar förbi inom loppet av ett ögonkast synar människan sitt mål, sitt svar på sina problem. Likt en neonskylt som lyser upp din väg och säger att det är dit du ska vilja bli förd för att accepteras. Och vägen dit kantas av oräkneliga uppoffringar; andliga, själsliga, kapital, tid och energi. Mångas livslust hinner kvävas på vägen och kvar sitter bara en tyngd och bitter människa och undrar vart livet tog vägen, undrande varför man inte vågade följa sin inre röst. "Lyckan" i din tid är alldeles om hörnet, inte det du har omkring dej i detta ögonblick - det du kan ta på och se. Lyckan är det "alla andra" har, det du inte anses ha men måste sukta efter, sträva efter. Du kommer aldrig kunna få det, men likväl måste du sukta efter det.

Förr i tiden hade kyrkorna svaren, och spred detta enda alternativ till svar genom korståg och kolonialism. Du följer fortfarande samma påhittade svar, fast under andra banderoller. Dom påhittade svaren har inte ändrats det minsta, inte utvecklats till fler alternativ eller nedrustats och nedröstats; bara ändrat karaktär och ägare. Idag predikar politiker och media om hur vi bäst och ”smärtfriast” transporteras genom livet fram till kyrkogårdarnas tråkiga stenvärldar. Varje dag lyssnar du till människor som säger sej förespråka din vilja för att förverkliga dina drömmar. Deras morgonhumör sätter sedan ut kursen på din kompass genom livet. Varför uppfyller inte du dina egna drömmar? Varför låter du andra bestämma över vad du ska tycka och sträva emot? Har du något annat val än att låta dessa instanser och pyramidtoppar styra med dina andetag?

Du tror inte att du har det, eftersom du aldrig någonsin uppmuntrats att göra annat än svälja sagorna om dom "samhällsförbättringar" dom tappra demokratursledarna gör för allas bästa. Men i sanningens medvetna oas vet du, och känner, mycket väl inom dej att detta mönster och cirkeltransport som ditt liv egentligen utformats till kan brytas och förvandlas till någonting helt annat. Det börjar inifrån, inombords och sprids på den vägen till dina steg, beslut och göranden. Men innan det är du bara resultatet av en oändlig överdos.

Intuitionen är din sista livlina. Den du alltför sällan lyssnar till, men som skriker från ditt inre – för den sista själsflisan som snart har brutits ner av H&M, McDonald's och gratismorgontidningars företagssanningar. Du och övriga representanter för mänskligheten är vana vid auktoriteters rådanden och domderanden över er existens. Är du beredd att välja det okända framför den bedövande, smärtlindrande brusningstabletten?

Det är en mental revolution jag talar om. Det är den som pyramidtopparna och systemkramarna fruktar allra mest – dagen då du och alla andra börjar tänka kritiskt, fristående och oberoende. Då kommer den nytta systemkritiken, förändringarna och den kreativa frigörelsen från bojorna som rostar kring era medvetanden och kroppar. Men för att du inte ska hinna så långt innan du har transporterats färdigt och livet är slut förses du med regelbundna opiumdoser, utifall att du glömmer vad lycka och trygghet är. "Omtänksamma gåvor" från samma gamla svarsfascister som numera arbetar tillsammans sida vid sida för din tystnad. På samma marknad där ditt liv är vad som säljs, byts och konkurreras om. Och mördas för.

Klas Lundström
klas.lundstrom@tidningen-anti.se

 

"Varför uppfyller inte du dina egna drömmar?"