Kristendomen har i århundraden ätit barn och festat på abnorma korstågshalter. Pingstpastorn Åke Green frigavs och det ger en framtida immunitet för oss som vill likna pingströrelsen med sektliknande svulstiga incestorgier. Kristna budskap förblir heliga medan framtida angrepp mot homosexuella uppmuntras.
Rättegången som mer än en kass predikan gällde ”rätten till uttrycksfriheten att hetsa mot folkgrupp” frikände pingstpastorn Åke Green i Högsta domstolen. Nu kan pastorn utan hinder ringa i klockorna till Borgholms pingstförsamling och fortsätta vendettan mot sexuell frigörelse där han abrupt tvingades sluta, men nu med lagen som heligt vittne - det godkännande som lyfter hans vingar och får honom att flyga högre i hybris än Jesus själv gjorde. Samtidigt som domen med sina märkliga signaler, dom inpaketerade fördomarna i den rättsliga bedömningen, hånflinar mot alla dom som känner sej kränkta, hotade och utsatta av den svenska versionen av åsiktsfrihet.
Sverige är en efterbliven lantisnation då det gäller rättssäkerhet för stora grupper av människor och löser sina juridiska utmaningar lika pinsamt som en obildad bondslusk fyllefumlar på hölogen.
Detta frikännande i en rättegång kring en okunnig och hatisk man kan man väl tycka lite vad man vill om, men frikännandet kommer i en tid då hatbrotten ökar markant, nivån för underförstådd rasism och samtidsförvrängning signerade Svenskt folkeparti inte möter nåt hörbart motstånd och där över åttahundra präster (de flesta från Svenska kyrkans krigiska vatikanstift Göteborg) tände till så fort toleransens solsken steg för högt upp över horisonten i de kristsvenska landskapen och närmade sig de gammalmodiga prästhemmens nazistiskt uppdukade frukostbord, för att hejda dom "icke-normala" individer som lever samkönat normalt radhusliv och ber om en prästs normalt mumlande bibelcitat.
Är nån förvånad? Jag är det inte. Det är en evangelisk stat som Sverige bygger sina religiösa friskolor och asfalt över, klädd i den konservativa mantelns segregation, slavliknande arbetsförhållanden och mccarthyism. I omvärldens ögon blir detta rikes urholkade rättssystem det största beviset på folkstyre och ett rättsligt exempel vars metoder är värda att följa för andra länder. Sverige har med Högsta domstolens frikännande av Åke Green närmat sig den bermudatriangel av en demokratisk diktator som bedriver heligt krig i kristendomens namn, en farlig kristdemokratisk tantführer med nycklarna till den ondaste unionen i världen och en påve reinkarnerad nio gånger av sitt förakt för fri kärlek. I så fall är det högsta klassens hyckleri dom följer, vilket är det enda Sverige kan ropa sej hesa med; att överdriva och ljuga om sin egen kalsongstorlek. I slutändan är det ju ändå Angela Merkel uppbackad av alla smygbögar i EU-etablissemanget som justerar midjemåttet på dom juridiska förhållningssätt som svensk hetslagstiftning ska följa, om man ska tro Högsta domstolens beslut.
I Sverige har saker och ting klarnat efter Åke Greens frikännande i ”uttrycksfrihetens kammare”. Det indirekta stödet för och den fortsatta likgiltigheten med den ökande rasismen och dess kvasipartiers efterföljande inträngande i det offentliga politiska rummet kommer att trappas upp i samma takt som propagandan mot islam, homosexualitet och icke-systematiserade åsikter inte längre kommer att kunna urskiljas i informationsströmmen. Svenska pingströrelsen drar nog även en lättnadens suck när Vatikanen tillkännager rapporten där katolska präster förbjuds ”praktisera homosexualitet”. Förbuden mot att få ”praktisera” sitt eget liv i den riktning man själv önskar stämmer väl in i den översvämmande dubbelmoralen som den sektledda kristendomen går i bräschen för i den katolska kyrkans nordligaste utpost, Sverige.
Det är sedan länge underförstått att en stor del av den katolska kyrkans präster redan är homosexuella, även om det efter år av hjärntvätt i pastorala inskolningsprocesser blivit en förträngd längtan hos män som valt bort sitt sexuella samliv. Jag vågar inte spekulera i hur stort praktiserande utrymme som fantasier om homosexuella män har haft i Åke Greens pastorsutbildning.
Gud bevare den NO-lärare som i framtiden inför sökande finniga tonåringar vågar hävda att jorden skapades på nåt sätt som avviker från den kristna skapelseteorin.
Pastor Green hävdar många saker, och en av dom är att homosexualitet är nånting som har frambringat HIV. Vad han däremot inte har tagit till sej är den historieframläggning som beskriver århundraden av korståg med utvecklad kristenstyrd kolonialism, systematisk utrotning av oliktänkande religioner, kulturer och icke-ariska individer. Det ligger nära till hands att tro att det är den vite kristna mannen som i laboratorium uppfunnit AIDS-viruset och i sitt postkoloniala korståg placerat den över den afrikanska kontinenten för att avsluta det uppdrag som kristna rörelser känt sig bundna till i tusentals år.
Pilgrimen Åke Green går långt fram i den nya svenska konservatismens korståg. Den samling som vilar sej mot den hjärntvättade massans orubbliga stöd. En lång process av bakåtskridande utveckling som urpastorn Alf Svensson och hans kristna samling länge har kämpat för och vunnit många slag i, bl a gällande den lagstiftning som 14 december 1993 gick igenom i Riksdagen där kristendomen därefter av skolverket förklarades som en "sanning”, och inte en av många religions- och trosteorier.
Cancersvulst på samhällskroppen, abnormiteter, missbruk av barn, dom som i älskogen dansar med vilda djur. Sannerligen, Åke Greens fantasi känner få gränser säger Herren. Den smärta och ångest och rädsla som homosexualiteten framkallar hos svenska sektpredikanter kan liknas men aldrig jämställas med den smärta som blickar, slag och förnedringar, understödda av föraktfulla monster uppfödda i pingstkyrkans egen fördomskennel, har orsakat människor som älskar varandra. Hur många högt uppsatta och välklädda medlemmar inom pingstkyrkan har inte med sina turnéer för att predika den tillrättavisande kärnfamiljskristligheten för oskyldiga människor i svenska bostadsområden förgripit sej mentalt på små barn som öppnar lägenhetsdörren för besökande främlingar? Samma ilska inför okunskapens och fördomarnas utbredande i den svenska bakåtströmmen får mej att vilja likna pingströrelsen med abnormiteter som kommer att äta den stackars ovetande ormen och kasta den i nån tråkig svensk insjö som får spela rollen som syndafloden.
Är pingstkyrkans verksamhet främst riktad till ett påhittat Gudsideal, eller till alla och envar? Hur svaret än formuleras, så är förvirrningen hos en individ som inte tillåts söka och älska efter eget hjärta total.
Klas Lundström
klas.lundstrom@tidningen-anti.se