Gott
nytt tvåtusenåttiofyra!
Vad som inträffade som en stilla droppe längs ett världshav var att mindre grupper av systemavvikande personer vek av från dom uppbyggda samhällena för att bilda sej egna, demokratiska kollektiv. Dom mindre kollektiven utformades och utvecklades till självständiga stater, frigående, egentänkande och befriade från den bestämda världens regelverk och bojor. Motsamhället föddes som en droppe i havet men utvecklades till en ocean.
Och den nya ismen, medveten och analytisk kring dom romarliknande systemens dom till fall, såg inte bara på medan den anglosaxiska världsordningen fördrev sej själv till självutplåning i form av sin övertro till dogmatiska ekonomiska system, utan bevittnade även en kultur- och utvecklingsrevolt som förändrade den då ”moderna världen” till en kopia av sej själv, fast i andra färger.
Religionernas syften och roll i samhället blev mer av akademisk art, som ljuset i en glödlampa i ett buddhisttempel som intagit kafémantelns leenden. Andligheten gjorde sin vetenskapliga revanch. Kristendomens korståg och uppmaningar till ett rörligt och globalt folks tilltro till nöden av pro-frälsningsarbete planade ut, tappade sin färg och betydelse, i samma veva som världen blev mer osystematisk på vissa platser, medan den på andra platser höll sej kvar i en bubbla, en utopisk känsla av framgång och framåtskridande; men där symbolen för dessa väsen blott bestod av att samma romarsystem bytt ägare, och framgångens utseende såg annorlunda ut.
Global parlamentarism
I samma takt som miljön drevs allt längre bort från människan, trängde den sej närmare och närmare i form av drastiska och oförutsägbara klimatkast. Miljön och människan levde i olika världar, och liksom dom nya samhällena sprängde fram och ställde sej intill miljön lät miljön isolera ”den nya världen” bakom murar av metropolisenheter. Närheten som dom moderna samhällena hade till varandra, levde blott genom tilltron till tekniken; Bombay och London blev grannar, och man såg förbi det geografiska avståndet tack vare dom liknelser som samhällena kände inför varandra.
Istället för att megastadäderna såg närliggande samhällen som sina grannar såg man andra, likasinnade och snarliktbyggda metropoliser, fastän vissas avstånd sträckte sej över ett halvt dygns resa, som sin broderstat; vilka den nya parlamentarismen delade parlament och intressen med. Parlamentarismen blev global, och det blev inte onaturligt att stater belägna vid helt andra hörn av världen, diskuterade samma skattesänkningar, samma arméupprustningar och samma medborgarstraffsmetoder. Och i denna lugna kaosordning föll amerikanismen, tyst och näst intill obemärkt, eftersom ingen reflekterade över att så var fallet, och nya samhällen bildades, befriade och oberoende från parlamentarismens inflytande och ointresserade av någon form av deltagande i domsammas väntrum. Dom försvann helt enkelt, och svarta flaggor, som berättade om en ny urstats födelse och medvetna analys av världen lockade många missnöjda och missanpassade människor att följa dess exempel. Resultatet av det blev att hela mindre samhällen upplöstes och övergavs.
Självständigt Skandinavien
Den europeiska unionen, som under mycket lång tid, drivit sin ekonomi mot stupet, sprängde sej själv inifrån, men höll lång tid därefter ändå masken uppe inför omvärlden om att den ännu stod stark och fast som en sk supermakt. Unionen upplöstes informellt genom att murarna man byggt omkring sej rest sej så höga att ingen där inifrån kunde se ut och bedöma omvärlden på något enda sätt för att veta hur beslut bäst skulle fattas. Många människor, som först flytt till Europa, som ett svar på drömmen om Europa som levdes och spreds i början av 2000-talet, försökte nu desperat fly undan dess apartheid och indoktrinerande politik.
EU var i hela sin kroppsuppbyggnad beroende av sin förebild Amerika. Och Amerikas långsamma upplösning från att vara en supermodell för framgång och ekonomisk utveckling till att bli en bortglömd dröm, instängd i propagandan kring sin egen storhet och till slut ohållbara statsskuld, ekologiska och sociala efterblivenhet, ledde till att EU:s betydelse inom världseliten försvann helt automatiskt därefter. Dödläget försatte det "världsliga Rom" i ett apatiskt tillstånd, tills det slutligen tynade bort i fjärran, insmorda i sina respektive kontinenters utbrytelsekrig, ständigt kvarhållande vid sin dröm om ett centralstyrt samhälle, ett romarrike.
Ur Europas centralstatsbanksregim bröt sej Skandinavien ur och blev en tid sin egen statsmodell, i samband med att förebilderna försvann som ekonomiska och kulturella makter. I det numera engelsktalande Skandinavien blev Ørestad huvudstad, och Malmø en stadsdel i Köpenhamn. Landsregionen Danmark utvecklas till en inspiration, som lockar svenska sydregioner att återförena sej med den europeiska norrkustkontinenten. Den utvecklingen inleddes redan med brobyggena mellan Sverige och Danmark, och fortsatte med Köpenhamn/Malmös tunnelbana och den utbredda arbetskraften som pga arbetslöshet sökte sej ett bohemiskt centrum.
De stora ideologierna
I samma ideologiska andetag faller det "andliga Rom" sönder och samman och katolicismen sprids som förkolnat stoft med väder och vindar. Kristendomens kontroll över det heliga folket gav med sej då den politiska makten inte längre orkade finnas kvar vid dess sida och upprätthålla målet, varken ekonomiskt, själsligt eller som propaganda. Intresset inför påvekandiderandet sjönk drastiskt och lämnande en dittills centraliserad katolicism och dess anhängare till sitt eget inre mentala kaos, och för första gången under systemreligionernas levnadstid försvann tron och tankeverkstäderna ut på torgen, gatorna och in i individernas medvetande. Och när ingen makt längre fanns kvar som begrep sej på den mentala evolutionen, som förkroppsligades genom den uppstådda tystnaden, och som varken hade makt eller tillträde till människans inre synagogor, upplöstes systemreligionerna. Dom ersattes av ett tyst, nästan omedvetet andligt uppvaknande där herradömena inom religionen försvann, men där religionen fanns kvar.
Medvetenheten och avståndstagandet från dom dogmatiska ideologierna hade inletts. Man började fråga sej själv varför man alltid trodde sej behöva vara på väg någonstans. Vissa utbrytelsegrupper ställde sej istället i sitt nu och andades, medvetna om att antikens romarsystem inte var mer omodernt än nutidens romarsystem. Man tog sej rätten att ställa sej själva dom rätta frågorna, utan överdriven hänsyn till skrivna historieböcker, tolkade gudsincidenter eller påtvingade statstillbehörigheter. Och den vetenskapliga utvecklingstanken dör en tyst död. Den nya pangeanismen och dess analyserande filosofi och nya ideologiska tänkande blev snabbt mycket utbredd i just Europa. Det var därifrån som dom första utbrytande samhällena bildades som ett resultat av imploderande politik, en alltför stor tilltro till bestämda naturlagar och system. Hela partier, ideologier och religioner blev tomma på entusiasm, stöd och anhängare, ty den tysta revolutionen hade sedan länge redan inletts, och varit på marsch under mycket lång tid, även den obemärkt.
Drakarnas krig
På gatorna i världsmetropolerna dröjde representanterna för den förra ekonomidynastin kvar; sushibarerna, Tokyomusiken, tebuddhismen, tillflykten i dom krympande livsdisplayerna och dom triangelformade bostäderna. I Japan blev många gränser näst intill utraderade, exempelvis den mellan människan och datorn. Inopererade mobiltelefoner och teveapparater i kroppslig cirkulation. Den första blandningen mellan organism och mekanism, cyborgen, gör sitt intåg i japansk tjänst tätt efterföljd av den första artificiellt konstruerade tänkande individen. Det växande japanska samhället hade redan tidigare var den undermedvetna supermakten, ty inom kulturen, musiken, designen, matkulturen och arkitekturen hade den sprängt fram, som en löpeld, omöjlig att hindra, oberoende av Amerika. Någonting det japanska samhället självt, tillsammans med omvärlden, länge var omedvetet om.
Det japanska samhället innehöll historikens förbannelse över folket, buddhistreligionens neonskyltar över meditationstempelsindustrin, en öppenhet inför människans första ingångna partnerskap med datorsläktet. Det japanska samhället genomsyrades av en rörlighet, distanserad från närhet och långsiktiga analyser. Underifrån hade Japan plötsligt hamnat längst fram av världsekonomierna som kulturell stormakt, framför dom förvånade och imploderade systemen EU och Amerika, och med grannen Kina intill sej, den förhandsspådda stormakten, som uppretad åskådare. Det mentala och intressebaserade "Drakarnas krig" bröt ut och påminde om forna tiders dagar, då uppblåsta bröstkorgar blåstes ut i övermod och maktsyfte, för att strax senare spränga fram i form av ett utmattat andetag. Då slog en förväntansfull klocka tolv en sen sista decembernatt år 2083.
Klas Lundström
klas.lundstrom@tidningen-anti.se