Webbtidningen Anti - Oberoende systemkritisk

Gatukonst är inte gatukonst, på galleri

Anti möter El Tono och Nuria på utställningen *Privé och Publico*, på Galleri 54 i regnets Göteborg. Under januari månad finns deras demonstrationsinspirerade skyltar nedbankade runt om i staden och förbipasserade uppmanas delta i utställningen. Detta genom att helst inte sno skyltarna, utan att istället föra dem tillbaka till galleriet där de vid månadens slut bortskänkes signerade till upphittaren.

"Den ena blev sönderslagen och nån stal den andra. Det var väldigt kul", skrattar El Tono om sina senaste skulpturer ute på Madrids gator.

Han utstrålar ett avspänt lugn och en skön distans mellan konstnär och verk. Att öppna konsten för nya grupper är grundkonceptet. Genom att locka in vanligt folk från gatan, vill man få de som inte brukar gå på konstutställningar att röra från den allmänna gatumiljön (Publico) till den privata utställningen (Privé). Därav namnet.

El Tono kommer från Paris där han började måla grafitti 1993. Efter att ha flyttat till Madrid ändrade han stil och sedan 2002 har han tillsammans med Nuria prytt gråa bakgator världen över med kantiga stämgafflar och nycklar, och vid ett antal tillfällen tagit gatans konst med sig in i "konstsalongerna".

På eltono.com vill konstnärerna låta oss inspireras till kreativt motstånd.

"Undvik sprayburkar, måla bara med penslar så åker ni aldrig fast", råder Nuria som talar varmt för den lugna, respektfulla oj-får-man-inte-lov-att-måla-här-approachen vid eventuell poliskontakt.

"Vi har aldrig fått böter, inte ens i Tokyo när vi stod och målade mitt framför ett helt gäng poliser. Det gäller bara att spela dum", konstaterar hon och utstrålar en medryckande rebellisk skaparkraft.

"Det flummigaste vi gjort var nog när Madrids tyngsta grafittikonstnärer fick tala in sina tags på mp3spelare som vi placerade ut med rörelsedetektorer lite varstans, som en del av ett handikapprojekt för blinda."

Bortsett från konstnärernas charm är helhetsintrycket från Göteborgsutställningen och dess genomslag mycket blekt och besökarna verkar misstänkt konstklichéartade, i jämförelse med de verkliga storverk som finns dokumenterade på eltono.com. Anti gör en snabb rundfrågning bland besökarna. De fördelar sig i kategorierna 23 konstnördar och 3 vanligt folk. Konstens styrka ligger just i kontrasten till de fasader, portar och sjaskiga bakgårdar verken placerats på, inte i själva konstlokalerna. På en vit steril bakgrund blir det bara kludd som på sin höjd kan underhålla 23 konstfanatiker i någon timme, i sällskap med ett par kartonger rödtjut.

Kom ihåg, gatukonst är inte gatukonst, på galleri.

Andreas Safer

	\| #13 VÄNSTERN \| Startsida \| Gatukonst är inte gatukonst, på galleri Anti möter El Tono och Nuria på utställningen Privé och Publico, på Galleri 54 i regnets Göteborg. Under januari månad finns deras demonstrationsinspirerade skyltar nedbankade runt om i staden och förbipasserade uppmanas delta i utställningen. Detta genom att helst inte sno skyltarna, utan att istället föra dem tillbaka till galleriet där de vid månadens slut bortskänkes signerade till upphittaren. "Den ena blev sönderslagen och nån stal den andra. Det var väldigt kul", skrattar El Tono om sina senaste skulpturer ute på Madrids gator. Han utstrålar ett avspänt lugn och en skön distans mellan konstnär och verk. Att öppna konsten för nya grupper är grundkonceptet. Genom att locka in vanligt folk från gatan, vill man få de som inte brukar gå på konstutställningar att röra från den allmänna gatumiljön (Publico) till den privata utställningen (Privé). Därav namnet. El Tono kommer från Paris där han började måla grafitti 1993. Efter att ha flyttat till Madrid ändrade han stil och sedan 2002 har han tillsammans med Nuria prytt gråa bakgator världen över med kantiga stämgafflar och nycklar, och vid ett antal tillfällen tagit gatans konst med sig in i "konstsalongerna". På eltono.com vill konstnärerna låta oss inspireras till kreativt motstånd. "Undvik sprayburkar, måla bara med penslar så åker ni aldrig fast", råder Nuria som talar varmt för den lugna, respektfulla oj-får-man-inte-lov-att-måla-här-approachen vid eventuell poliskontakt. "Vi har aldrig fått böter, inte ens i Tokyo när vi stod och målade mitt framför ett helt gäng poliser. Det gäller bara att spela dum", konstaterar hon och utstrålar en medryckande rebellisk skaparkraft. "Det flummigaste vi gjort var nog när Madrids tyngsta grafittikonstnärer fick tala in sina tags på mp3spelare som vi placerade ut med rörelsedetektorer lite varstans, som en del av ett handikapprojekt för blinda." Bortsett från konstnärernas charm är helhetsintrycket från Göteborgsutställningen och dess genomslag mycket blekt och besökarna verkar misstänkt konstklichéartade, i jämförelse med de verkliga storverk som finns dokumenterade på eltono.com. Anti gör en snabb rundfrågning bland besökarna. De fördelar sig i kategorierna 23 konstnördar och 3 vanligt folk. Konstens styrka ligger just i kontrasten till de fasader, portar och sjaskiga bakgårdar verken placerats på, inte i själva konstlokalerna. På en vit steril bakgrund blir det bara kludd som på sin höjd kan underhålla 23 konstfanatiker i någon timme, i sällskap med ett par kartonger rödtjut. Kom ihåg, gatukonst är inte gatukonst, på galleri. Andreas Safer
			"Undvik sprayburkar, måla bara med penslar så åker ni aldrig fast." TEXTER AV ANDREAS SAFER Den kreativa provokatören Navid Modiri ElTono och Nuria lockar offentligheten till det privata Besök konstnärernas hemsida på Eltono.com.