| #14 Barbie's Nightmare | Startsida |

Kvantmekanisk feminism mot fördomar

Man kan aldrig, och kommer aldrig, att kunna bestämma läget för en specifik elektron. Det spelar ingen roll hur pass bra mätinstrument man har. Det finns en gräns där endast slumpen avgör när systemen är tillräckligt små. Detta är essensen av kvantfysiken – att det bara ÄR så...

För att lösa problemet inom kvantfysiken tittar man helt enkelt på fler elektroner och helt plötsligt så räknar man på sannolikheter istället för enskilda fall. På samma sätt fungerar sociologin och olika feministiska studier. Eller rättare sagt, det är endast då man studerar flera olika fall som sociologins resultat fungerar.

Det som behövs mina vänner, är fysik som krossar fördomar – Kvantmekanisk feminism.

Det är tex sannolikt att min far tjänar mer än min mor, men jämför man med verkligheten så stämmer det inte: mor min är överbetald professor medan lille far är underbetald skogshuggare/förskollärare. Statistiken hade i mitt fall 100% fel. Elementär kvantfysik sätter alltså tillämpningen av genusstatistiken ur spel, på individnivå.

Exemplet kan verka banalt, men det intressanta är att det faktiskt illustrerar att oavsett om statistiken säger en viss sak, tex att män generellt sätt har 7% högre lön i jämförbara yrken, så säger detta exakt ingenting, ingenting alls, om vilken lön just du kommer att få. Detta på samma sätt som vinstchanserna på inget sätt alls kan förutspå huruvida du kommer att dra en vinst- eller nitlott i ett lotteri. Sannolikhet är helt enkelt inte verklighet.

Poängen och lärdomen från kvantmekaniken är viktig i fråga om fördomar, som ifall de får lov att florera fritt riskerar att skapa ännu större faktiska skillnader, statistiskt sett, över en större population. Genom att alltid utgå från den "kvantmekaniskt feministiska principen" - att vi aldrig kan veta någonting om en specifik person (precis som med elektronen) – ger detta oss en bättre utgångspunkt för att förändra situationen till det bättre.

Möter du tex ett invandrargäng en sen kväll i Rinkeby är sannolikheten visserligen större att du blir rånad på mobilen än på bridgeparty med gamla mormor. Men om du utgår från att de kommer att råna dig, vilket statistiskt sätt är helt obefogat (att risken visserligen är större på tepartyt betyder inte att det är en stor risk), så kommer du också att uppföra dig på ett mer provocerande sätt vid den minimala chansen att de verkligen ville råna dig, och i det allra troligaste fallet bara nojja upp dig själv och spä på dina fördomar, och i förlängningen hänvisa till en hel del orättvisor och diskriminering i samhället.

För fördomar blir bara värre och värre, och orsakar mer skada när sannolikheter förväxlas med verklighet. Då gäller det att istället ta fram kvantmekaniska feministiska principer och komma ihåg att man aldrig, aldrig någonsin kan veta något på förhand, oavsett om det är elektroners position eller en individs påstådda könsattribut som undersöks.

Andreas Safer

 

"Fördomar blir bara värre och värre, och orsakar mer skada när sannolikheter förväxlas med verklighet."