Kreativ frigörelse
Motorerna i de sk moderna demokratierna går på tomgång, utan energi eller visioner. Politik har blivit en evig stafettävling, en oändlig transportsträcka där rikaste bankvalv eller mest innehållslösa pladder segrar. Nyliberalismen administrerar med hjälp av deltagare från samtliga politiska läger en satanistisk ritual, där allt mänskligt ansvar offras. Välfärdssamhället sprider sina lögner om lönearbetet som en sorts frihet som gör att människor jobbar övertid men samtidigt går kreativt sysslolösa och tömda på livslust. Parlamentarismen lär oss att underkasta oss ett högre syfte om inflytande med hjälp av anonyma representanter och gång på gång betala för den politiska teaterföreställningen med vår passivitet och likgiltighet. Vi har blivit vår egen överdos. Anarkismen har aldrig varit mer nödvändig.
Anarkism uppfattas vanligtvis som en ideologi som förespråkar någon form av direktdemokratiskt samhälle, baserat på folkligt deltagande, ifrågasättande av partipolitiken, förkastandet av principer som lönearbete och äganderätten. Som tanke innebär den en viktig visionär inspirationskälla. Men anarkism är framförallt en personlig process. Dagens system förtrycker vårt inre på ett sätt som kräver att människor frigör sig kreativt, inte bara har en idé om hur samhället ska administreras mest demokratiskt.
Att vara anarkist handlar framförallt om att spåra och tillintetgöra sina inre påvar. Tron på det auktoritära är något vi har byggt upp inom oss som elever i systemets skolbänk. Vi upphöjer så mycket annat som oändligt viktigare och mer väsentligt än det vi kan åstadkomma själva, om vi bara ger oss själva en chans. Kreativiteten kan inte begränsas bakom gränser, den erkänner inga ledare och låter sig inte bindas till storskaliga tankemodeller, den tror på allas förmåga att bidra och förändra. Därför är den frigörelse vi kan uppnå med hjälp av vår kreativitet i allra högsta grad en viktig och användbar anarkistisk förändring.
Redaktionen
redaktion@tidningen-anti.se