Kön till ditt kön

Moderna demokratier bildar enorma ringlande köer där människor väntar på att få inkassera administrationens rationerade bidrag för överlevnad, motta läkarexpertisens prognoser i form av den aktuella stressjukdomsdiagnosen för dagen, införskaffa bedövningsmedel hos systembolag och apotek eller få veta sina egenskaper hos arbetsförmedlare och i lokala tobakskioskens tidningshoroskop.
Men den längsta kön av alla formas i alla sammanhang där vi frivilligt eller ofrivilligt mottar våra kön. Normerna har funnits långt innan leksaksindustrin placerat industrialismens könsroller i händerna på alla våra barn, långt före Marlborou påbörjat hyllandet av det manliga neanderthalsidealet eller H&M fått ensamrätt på att beskriva kvinnan. Istället borde det vara lika självklart med könsfrihet som med religionsfrihet.
Vi växer alla upp som skuggor i Barbies och Kens strålkastarljus. I Barbies mardröm existerar inte naturlig skönhet, androgynitet eller variationer. Där är alla stöpta i samma plastkirurgi efter samma påtvingade formar. Kön till ditt kön växer sig allt längre i samma takt som idén om det manliga eller kvinnliga blir allt smalare, verklighetsfrånvarande eller mardrömslikt groteskare.
Vid alla könsställen (läs tvättställ), pauskontroller i livets eviga tävlingar och köer, står människor och tvättar bort sina personliga särdrag. Den som först lär sig tränga sig före i kön, börja efterapa mallar och konstruktioner och förlorar sig själv vinner en blek plastig kopia av sin egen könstillhörighet.
Redaktionen 