LEDARE--Portarna till det politiska systemet är låsta för oss som inte äger tillstånd eller makt att bestämma över vårt eget öde. Medborgarna i den mest föredömliga demokratin på jorden tycks alla vara åttalade och misstänkta av makten för brottet att tänka själva, utan vare sig rätt eller möjlighet att påverka domslutet. Som att demokrati har blivit att fängsla människor i en påstådd åsiktsfrihet utanför åsiktskammarens lyckta dörrar. Där inne sitter anstaltspersonalen, gömda som i ett förvaringsskåp bakom en plåtdörr med sifferkodskombination och har åsikter som räknas.

Egentligen vet vi ju att det är makthavarna som sitter fängslade i de parlamentariska finrummen, i tron om att de deltar som särskilt utvalda till det barnkalas där det serveras saft och bullar och redan förutbestämda beslut, men hårt fastkedjade i de ideologiska bojor som de lever på att inbilla människor fortfarande har en relevans i den verkliga verkligheten.

Parlament betyder prat, för politiken tycks ha blivit ett snack utan verkstad. Ett blabla-nonstop. Ett eget retoriskt solsystem som cirkulerar laglöst utan förankring i vår värld. När befann sig makthavareliten senast på socialkontoret för att ansöka om sin överlevnad? När stod de senast i en bostadskö för att få tak över huvudet? När trängdes de senast in på arbetsförmedlingen i desperat jakt på de få jobb som finns? När söndertrasades de av sin egen vanmakt? När hade de inte råd att äta sig mätta?

Att snacka utan verkstad går bra, så länge alla tror att någonting kan skapas ur ingenting. Ungefär som drottning Marie Antoinette, som föreslog för folket att de skulle äta bakelser istället för bröd om de svalt. För närmare sanningen än så kan vårt folkstyre, någras rätt att styra över många aldrig komma.

I ett riksdagspalats i Stockholm sitter en politikerkast som fört Antoinettes traditioner vidare till 2000-talet. Vi måste sluta tro på att det är den politiska ordningen som skapar vår välfärd och trygghet. Istället för att använda vår energi på demonstrationståg som makthavarna skrattar åt som avlägsen underhållning från sina kontorsfönster, ska vi lägga kraft på att ta tillbaka ordet, tyckandet och handlandet.

Redaktionen
redaktion@tidningen-anti.se