Webbtidningen Anti - Oberoende systemkritisk

Socialismen är död,
men vänstern lever

Spöken är vålnader som fastnat i mellanrummet mellan det förflutna och det nutida, som inte har gjort upp med sin historia och därför dröjer sig kvar för att störa de efterlevande. Man vill tro på spöken. Desperat lyssnar man efter tecken på att det döda fortfarande är i livet. Någon hör en knakning under natten och plötsligt är spökjakten återigen på tapeten. Det skapar enorma känslor om någon utomstående ifrågasätter det autentiska i denna tro på det ockulta.

Det vandrar ett spöke genom vänstern. Samma tro på reflekterade skuggor och tecken i väggar och golv, gör att hoppet på socialismen fortfarande lever. Så länge vänstern inte gör upp med sin ideologiska historia förblir socialismen en osalig ande som inte får slå sig till ro och kliva in i ljuset. Låt oss unna socialismen att vila i frid. Vi erbjuder den en värdig begravning. Låt oss tacka för det som varit, dra lärdomar och gå vidare med kampen.

Vänsterns problem består inte, som den populistiska högern felaktigt antar, i att liberalismen har vunnit en seger. Vänsterns är snarare fast i en sorgprocess. Så länge vänstern inte gör upp med socialismen, utan istället hoppas att den ska återuppstå från de döda, förblir den orkeslös och politiskt handlingsförlamad. Människor, paralyserade av sorg och saknad, förmår inte att handla kraftfullt.

Socialismen är död, men vänstern lever. Viljan, kreativiteten och glöden finns. Men en vänster som hemsöks av skäggiga gubbar som Karl Marx och hålls vaken om nätterna med rasslande ideologiska kedjor, med hjälp av manifest, citatskolor och drömmen om nya storhetstider, kan omöjligt utveckla rörelsens vidare och handla radikalt om dagarna. Minnet av socialismen skymmer för de nya relationer som vänstern kan tänkas ingå i. Ibland är det smärtsamt, men nödvändigt, att släppa taget om sina döda.

Redaktionen

	\| #13 VÄNSTERN \| Startsida \| Socialismen är död, men vänstern lever Spöken är vålnader som fastnat i mellanrummet mellan det förflutna och det nutida, som inte har gjort upp med sin historia och därför dröjer sig kvar för att störa de efterlevande. Man vill tro på spöken. Desperat lyssnar man efter tecken på att det döda fortfarande är i livet. Någon hör en knakning under natten och plötsligt är spökjakten återigen på tapeten. Det skapar enorma känslor om någon utomstående ifrågasätter det autentiska i denna tro på det ockulta. Det vandrar ett spöke genom vänstern. Samma tro på reflekterade skuggor och tecken i väggar och golv, gör att hoppet på socialismen fortfarande lever. Så länge vänstern inte gör upp med sin ideologiska historia förblir socialismen en osalig ande som inte får slå sig till ro och kliva in i ljuset. Låt oss unna socialismen att vila i frid. Vi erbjuder den en värdig begravning. Låt oss tacka för det som varit, dra lärdomar och gå vidare med kampen. Vänsterns problem består inte, som den populistiska högern felaktigt antar, i att liberalismen har vunnit en seger. Vänsterns är snarare fast i en sorgprocess. Så länge vänstern inte gör upp med socialismen, utan istället hoppas att den ska återuppstå från de döda, förblir den orkeslös och politiskt handlingsförlamad. Människor, paralyserade av sorg och saknad, förmår inte att handla kraftfullt. Socialismen är död, men vänstern lever. Viljan, kreativiteten och glöden finns. Men en vänster som hemsöks av skäggiga gubbar som Karl Marx och hålls vaken om nätterna med rasslande ideologiska kedjor, med hjälp av manifest, citatskolor och drömmen om nya storhetstider, kan omöjligt utveckla rörelsens vidare och handla radikalt om dagarna. Minnet av socialismen skymmer för de nya relationer som vänstern kan tänkas ingå i. Ibland är det smärtsamt, men nödvändigt, att släppa taget om sina döda. Redaktionen
			"Låt oss unna socialismen att vila i frid. Vi erbjuder den en värdig begravning." ANDRA INLEDARE Socialismen är död, men vänstern lever Inga flera arbetarpartier, tack! Bråket om språket Övergångsstället Sanning på utförsäljning Självförakt & Co Kreativ frigörelse Tre kronor & 50 öre Bakochframtid Snack utan verkstad Den sista kristendomen Det mest förbjudna Journalister är politiker