Nyliberalism är det ideologiskt signifikanta som förmår åstadkommas på samma ögonblicks tid som en fis. Nyliberalismen är inte tänkt att vara långsiktigt reflekterad, den är vad som sker per automatik av okomplicerad och systematisk nödvändighet då en människa förhåller sig till sitt eget ego på en hundradels sekund.

"Jag har ingen lust att ansvara för andra", hör vi det nyliberala samvetet utbasunera. Ett inövat svar. En instinktivt missundsam rap. Ett blixtsnabbt fällt avgörande med utgångspunkt i rädslan för svaghet. Ett attraktivt och outvecklat språk formulerat i ord som sköt dig själv och skit i andra. En byggnadskonstruktion utan bärande bjälkar och ansvarig konstruktör. Ett leende rättat efter beteendefacit. Ett primitivt intellektuellt stadium. Och därför politiskt obetydligt och väldigt farligt ofarligt för vårt medvetande.

Samma lockelse för enkelheten att bara se till sina egna intressen finns inom satanismen. "Satan står för njutning, istället för avhållsamhet. Satan står för godhet till dem som förtjänar den, istället för kärlek som slösas på otacksamma. Satan står för hämnd, istället för att vända andra kinden till." Orden är tagna ur The satanic bible, men kunde lika gärna ha hämtats från ett nyliberalt manifest, en storbolagsstämma eller ett av världsbankens styrdokument. Nyliberala teser frestar med uppgörelsen med självömkan och medlidandet, egenskaper som bottnar i självförakt, men lämnar en enorm klyfta mellan få utvalda fria individer med världen runt sina fötter och de många olyckligt lottade (eller lyckligt ovetande) som inte har råd att fylla en själslig tomhet med märkeskläder från NK.

Nyliberalism är satanism. Samma kortsiktiga tänkande. Samma vilseledande av begreppen. Samma förakt för grundläggande universella rättigheter.

Finns det något mer satanistiskt än att extatiskt delta i den Timbroritual som offrar medkänslan till andra kännande och tänkande varelser på nyliberalismens altare? Marknadsliberal handelspolitiken har inristat ett pentagram över vår värld, där marknadens egenintresse hänsynslöst ligger före majoritetens bästa som en slags satanistisk förbannelse. Det är ett hyllande av det dominanta mansidealet, som likt en jättelik fallos penetrerar alla möjligheter att skapa en ansvarsfull verklighet, som ligger till grund för nyliberalismen. Mannen har makten i kulten till alla sektdeltagares förnöjelse.

Det finns en tendens i media att inte ta människors andliga kamp och den sociala frigörelsen på allvar. Lockelsen att förespråka en nyliberal politik består av att luta sig tillbaka i vilofotöljen med inbyggd massagefunktion och inte göra annat än att konstatera hur samhället redan fungerar. DN, dagens nyliberalheter, är varje morgon fylld med en papegojas upprepning av allt som pågår utanför buren; ledartexter beskrivna som om de vore nya och sensationella politiska åsikter. Det är inte särskilt komplicerat att vara nyliberal ledarskribent. Nyliberala debattörer imponerar inte.

Socialismen är inte kristus reinkarnerad. Motvikten till nyliberalismen kan aldrig bli en ideologi vars goda utgångspunkt förvandlats till det eviga kopierande av Karl Marx som hindrar den fria tanken hos sina utövare, som tror gott om folket men föraktar den centralt okonontrollerbara egenmakt som folket tar sig, som spelar nyliberalismen i händerna genom att hylla samma storskaliga systemidé men klä den i en annan färg.

Precis som satanismen går nyliberalismen snarare under i sin egen orimlighet att inte tro på alla människors inneboende förmåga att ta ansvar för varandra, att en värld inte betyder en alldeles egen värld utan en gemensam. Enkelheten lockar bara de som tror att substansen i en hållbar politik är ett tal med decimaler i en av Per Nuders skrivbordshögar, medan folk förlorar makt och möjlighet i pågående stund. Vem har sagt att det är enkelt att vända andra kinden till? Det är förbaskemig nödvändigt.

Luka Vestergaard
luka.vestergaard@tidningen-anti.se