OS, politiken och übermänniskan
Vad har pågående Turin-OS och parlamentarism gemensamt? Mer än man kanske anar och vågar inse. OS är politiskt. För medan det svenska folket åter samlas inför andaktsstunder och tillbedjan över übermänniskors prestationer, förkroppsligas dom fascistiska ambitionerna att bevisa att styrka, mod och makt har med fanans färger att göra. OS-spelen gräver djupt tillbaka till Sydeuropas och atenarnas dyrkan över inoljade manskroppar, ögonblicksbragder och nedvärderingar.
Vad som likt en storm underifrån kommer till ytan med OS-spelen är manipuleringen kring övertygelsen att idrotten med sin agenda faktiskt är någonting bra, moraliskt och förebildande för människor. Men dopningen, den systematiska utfrysningen av medelmåttor och dom moraliska övergreppen som dom som struntar i fanans medaljskörd utsätts för, talar tydligt emot elitidrottens föredömlighet. För vem kan ta fel när übermänniskornas ibland bristande intellekt stryks medhårs när fjäskande tevereportrar skälver av lycka över übermänniskornas sluddrande återgivanden om hur det kändes att stå på skidorna i dom branta backarna.
Vad kan vara viktigare än Anja Pärssons dagsform när brott mot mänskliga rättigheter begås inom idrottens och OS-spelens namn? Skulle morden på dom fjorton israeliska elitidrottarna under pågående München-OS 1972 ha varit viktigare än världsrekord, pallplaceringar och nationalsånger? Uppenbarligen inte, då spelen fortgick trots det pågående gisslandramat i OS-byn och dess tragiska upplösning. Då stod dom olympiska spelen som värd för att trappa upp Israel-Palestina-konflikten.
I skrivande stund laddar Kina och Peking inför 2008-spelen. Ovärderliga kvarter från 500-talet rivs och ersätts med moderna hotelldistrikt och idrottsarenor som driver kineser ut ur sina hem till betongförorter, utan att ens ha tillfrågats innan beslutet fattades. Att få arrangera ett OS är nämligen någonting stort och värdigt, och värt sina uppoffringar i offer och ovärdig behandling. Och det minns säkert dom fördrivna kineserna när dom sitter framför teveapparaterna och hejar fram sina flaggkamrater till framgångar och ära.
Liksom den kinesiska marknaden där utländska företag gör enorma profiter och bortser från brotten Kina begår mot dom mänskliga rättigheterna, blundar även OS-etablissemanget inför kinesernas verklighet. Tystnaden och profiterna banar väg för übemänniskornas världsrekord och räntesatser.
Idrott och politik är inte förenade, sägs det. Men vem kan glömma Salt Lake City-OS inledningsceremoni med George W. Bush´s inledningstal och efterföljande hyllning till den amerikanska demokratin och fanan. Spelet kunde börja. Spelen inom idrottens och politikens kulisser är förenade och undviker alla häckar och dopningskontroller för att som segrare passera mållinjen och motta guldmedaljen, oavsett brusten moral och fula medel.
Glöm inte bort grundvärderingarna inom OS-spelen som etsat sig fast på gymnastikväggarna: enade segrar vi, ensam förlorar man. Det är en ohygglig människosyn.
Klas Lundström
klas.lundstrom@tidningen-anti.se