| #14 Barbie's Nightmare | Startsida |

Tripp till AMS
Rapport från marginalerna

Efter en timmes konstanterande om hur och varför man söker jobb så ramlar det in människor till den andra delen av seminariet. De flesta i 30-årsåldern upp till medelåldern. Och där sitter jag, en 22-åring som inte borde vara där. Mina läppar drar ihop sig och tänjer ut sig i en enorm gäspning. Ute är det är en fin vårdag och man önskade sig inget hellre än lite frisk luft i det kvava rummet.

I rummet finns det ett fönster mot korridoren som sträcker sig från golv till tak. Ett typiskt franskt fönster med stela, fula lister runtom glasskivorna. Stelt och fult som gör det än värre med ännu stelare och fulare gardiner. Ett försök till öppenhet? Ett sätt att visa att man inte kommer isolera sig? Jag drar ett djupt andetag och försöker lyssna på kvinnan framför som via dator och internet visar oss hur vi ska ta oss till. Hur vi ska söka arbete.

Det sitter en kvinna bredvid mig med sin dotter. Dottern som ser ut att vara fem eller sex år och hon sitter nära inpå mig. Modern pratar högt och tydligt åt sin dotter att skriva eller rita på ett papper, helt oberörd över kvinnan som talar längst fram. Hon ser besvärad ut och tappar hela tiden tråden då hon talar, men fortsätter.

Flickan utbrister: "Titta mamma!" "Vad fiiint", säger modern, högt och tydligt. Flickan slutar rita och börjar prassla med pappret. Prasslar, prasslar och prasslar så örat tjuter. På ett sätt var det en befrielse att man slapp höra "välfärds-Sverige" tala där längst framme, lyssna på människor som har utbildat oss att rusta oss för en arbetsmarknad. För en arbetsmarknad som knappt existerar.

Vi ska anpassa oss, säger hon. Vi ska anpassa oss. Vi ska sättas som klossar i ett brickspel för de företag som anställer. VI SKA anpassa oss. Det vi behöver, eller existerar som individer, ska inte finnas. Det finns inga möjligheter att välja jobb vi vill ha - eller skulle vilja prova på. Det finns för få jobb till för många människor. Ändå säger dom att Sveriges ekonomi är bättre än på länge.

Jag drar en suck när flickan bredvid mig slutar prassla och tittar ut genom fönstret. Drar det andra örat åt mig för att slippa lyssna. Tankarna i mitt huvud finns där och jag vill inget hellere än skrika. Löjliga seminarier. Ett fint ord, en fin förklädnad för att visa att det finns en arbetsmarknad. Att just VI behövs. Man behöver skola de som vill ha jobb. Jag tittar ner i pappret framför mig. "Informella Meriter" med stora svarta bokstäver. Ställer man in sig och får man ett guldkorn, ett jobb på kanske sextio sökande. Vart går gränsen till hur anpassningsbar man ska vara? Varför är inte arbetsmarknaden anpassad för dom behov som finns?

Frågorna stockar sig i min hals då kvinnan där framme ställer helt andra frågor. Då andra i det rummet ställer in sig och "anpassar sig". Jag ville inte sitta kvar i seminarierummet - jag ville ut. Få luft i mina lungor. Få ut ilskan. Men jag sitter där och "anpassar mig" som alla andra.

Snurrar på blyertspennan i min hand, önskar att tiden ska gå. Medan jag gör det fastnar min blick på pennans ingraverade bokstäver: "Made In USA". Jovars, dom har väl ett finger med i spelet där också. Maktsugna och vill inget hellre än att vara delaktiga på ett eller annat sätt. Min blick fastnar i bokstäverna. Ju mer jag tittar, ju mer bitter känner jag mig.

Flickan bredvid mig gnäller och modern säger högt och tydligt att "snart är det SLUT". Och jag vill springa därifrån. Kvinnan och "välfärds-Sverige" förtydligar det hon har sagt och avslutar på så sätt seminariet. Önskar oss en god helg. Bidragstagande människor. Utan någon stadig grund eller sikte på ett någonlunda leverne.

Jag går ut, nästan flyger över asfalten. Två timmar av mitt liv. Som lagts på vad? Den enda fördelen är väl insikten i hur vi lever. Hur kan vi andas i detta system? Snart orkar man inte mer. För min del? Det blir att skaffa sig utbildningar man inte får jobb på. Dra på sig studieskulder man inte kan betala.

Vilket underbart liv.

Ida Lif

 

"Vi ska sättas som klossar i ett brickspel för de företag som anställer."