Vid DN-fronten
intet nytt
Den fria median, i det mest jämställda riket på jorden, som ägs av tre koncerner med vinstintressen och politiska manifest, sluter upp till en snabb genomgång vid kopiatorn. Dom spelar roller, den här natten nya roller som ska företräda Sveriges folk som får tycka till och uttrycka åsikter. Samma stavfel av ”morgonstånd” syns i Dagens Industri, DN, Expressen, Allt om Resor. Samma byggnad, samma planritning – med andra ord, samma åsikter.
Skulle dom vara intresserade av våra åsikter? Skulle dom intressera sej för mina åsikter kring McDonald’s stöd till ”frihetskrigen” i Långt-borta-länderna? Dom flesta hårstrån reser sej i skräck inför det osynliga kriget som pågår, där jag inte får äga makten över mina egna åsikter, och eftersom åsikterna dömer dej, sätter det även upp murar omkring oss. Bakom vilken mur du senare hamnar beror helt på vilken tidning du läser.
”Tycksvärta färgar av sej." "Vems är dina åsikter?" "Kungen tycker om sina älskarinnor.” Graffitin är styrd av krigsherrarna, generalerna som styr våra tankar i kampen om åsikterna. Vems är mina åsikter? Den som det visste. Lik röken ur dom gråa herrarnas cigarrer i boken Momo eller kampen om tiden vävs vi in i andras åsikter, och tror i vår egen dumhet att det bara har utkämpats två världskrig mellan dom stora härskarstaterna, när vi i själva verket ovetandes är offer för det fjärde. Vems är dina åsikter? Den som det visste, egentligen.
Alla besitter med största sannolikhet en salig blandning av dom olika mediernas intressen och avsikter i sina sinnen, fullt omedvetet, men samtidigt lika oansvarigt korkat. I denna tid när friheten koras på slagfälten och dom svältande människorna över savannen får lida av törst, trots att vi är dom mest givmilda kapitalistfredsälskarna som finns, är det viktigare än nånsin tidigare att förvandla den tänkande hjärnhalvan till nyliberala manifest, medan den drömmande, spånande och fria delen av hjärnan mutas in i passivitetens spindelnät av medias allra listigaste verktyg: programmen som sägs avteckna verkligheten för oss, när den i själva verket inte gör annat än visar upp futuristiska hånskratt i våra redan, av påklädda hjärntvättningskampanjer, ärrade hjärtan.
Vems är mina åsikter? Dagens nyheters redaktörer vet det, för dom frågar nämligen mannen, som styr och vakar över Sverige varje dag, om dom rätta åsikterna. Albert Bonnier skriver ner fem åsikter, sedan är det dom som gäller, likt Runars ord som haglar in över Carolas SMS-inbox, som är inspirerade av Helge Fossmos gudeliga tilltag i vinterkylan, i sin tur inspirerad av västliga statsapparater som i århundraden har skickat soldater som mänskliga oengagerade SMS till andra sidan jorden för att uttrycka sin solidaritet och sitt värnande om fred och åsiktsfrihet.
Den radikale är, enligt Albert Bonnier, den som läser Dagens nyheter varje dag, bärandes ett pannband som säger "Nike, Mike". Den bästa är, enligt Albert Bonnier, en medelålders man som läser ekonomidelen, vardagskapitalisternas största propagandalobby, medan hembiträdet diskar. Den bästa är, enligt Albert Bonnier, den som tror att nyliberalism är värt att sprida vidare, i skolor, genom lögner, genom latteskummets stänk över stadsjeeparnas framfart. Den enda framtiden är, enligt Albert Bonnier, en framtid som slutar tycka saker, slutar äga egna åsikter och bara överlämnar sej som frivillig i den apatiska armé som nu sprider sitt fjärde världskrig, kriget om åsikterna.
"Tre – between friends." "I’m lovin’ it." "(m) – därför att vi älskar Sverige." Lydhundsalliansen ser inte ut att ha några planer för att bjuda oss på frihetlig påtår, eller uppmuntra oss till pilgrimsvandringar kring dom osynliga murarnas graffititexter. Om natten, medan dom herrelösa och framtidslösa eftersläntrarna, befriade och utstötta från samhälleligt deltagande, drar iväg mot tårarna och svälten, har rullbanden stannat vid drömfabrikerna som dom säger finns nånstans. I mörkret blinkar mediernas manusknapp: ”PLAY, spelar upp…”.
En röst, apatisk och nöjd, meddelar det aktuella läget i kriget: ”Vid DN-fronten intet nytt".
Klas Lundström
klas.lundstrom@tidningen-anti.se