| #14 Barbie's Nightmare | Startsida |

Världsordningens tvångsäktenskap

Det sägs att världens ledare är överens om att fattigdomen måste utplånas. Den är möjlig att utplåna på en dag, med hjälp av skuldavskrivningar, tobinskatter och genom att överge frihandelsdrömmarna. Allt är möjligt om viljan finns. Men överallt i världen syns spåren av planterade konflikter som Världsbanken, EU, USA och andra mäktiga institutioner håller upp som invändningar mot verkligt kreativa och növändiga åtgärder mot den världsomspännande fattigdomen. Människor håller inte tillbaka sej själva, de hålls tillbaka av analfabetism och inbördeskrig; två faktorer som splittrar människor och placerar dem i olika grupperingar, varifrån de fortsätter att slåss - mot varandra. I verkligheten tycks världens ledare vara överens om åtminstone en sak: fattigdomen måste fortsätta existera.

Befolkningen innanför "Fort Europa" får betala unionens skönhetsoperationer. Verklighetens Europa är ungdomsupplopp, flyktingsströmmar, misär och gränslöst ekonomisk särbehandling och repression av motståndare till den centraliserade politiken. De beräknande kalkylerna, den framgångsrika statistiken och de välgödda områdena där den vita överklassen talar om nya grundlagar, sedlar med Napoleons ansikten på och privatiseringar av folks åsikter. Ett överklassystem som inte städar sej självt - "friheten" städar det.

Mänsklighetens pyramidhierarkier återspeglar sej överallt. I den patriakala drömvärlden sjunger ledstjärnan versen om att det alltid står en kvinna bakom varje framgångsrik man. Något som mer avslöjar ett samhällstillstånd snarare än glorifierar kärnfamiljsidealet. I kärnfamiljen råder lugn och harmoni så länge mannen och kvinnan spelar ut sina könsroller rätt: kvinnan offrar sej för mannen, mannen gör karriär och resten är historia. De bakomliggande faktorerna visar på en tydlig maktstruktur, som även avslöjar mycket om hur mänskligheten styr sin värld. Kvinnan hålls tillbaka pga en mängd faktorer och systematiska kulturella koder, tredje världen hålls tillbaka av samma syften och medel.

EU skulle inte inneha den maktställning unionen har idag om det inte vore för kärnfamiljsideologin och hjälpen från de afrikanska staterna, Östeuropa och tredje världens Asien som ser på drömmen om Europa som frihetens slutstadium: en marknadsliberal superstat utan gränser, tullar och förtryck. Drömmen om Europa har spelat ut sin egen roll och omöjliggjort för sin fortsatta trovärdighet och överlevnad. Idag lever unionen på övertid tack vare dyra kulissuppställningar och högresta murar, precis som USA och Kina. Bakom varje framgångsrikt land döljer sej den lidande befolkningen som är dem som får betala framgångssagans dyra pris.

När USA självbelåtet betraktar sin egen spegelbild är det någon som inte syns till i bakgrunden, men vars tvångsarbete i allra högsta grad har gjort det möjligt för Uncle Sam att stå där han står. Svartstädningen av de amerikanska samhällskorridorerna utförs främst av tredje klassens bortglömda amerikaner, såväl från Nord som från Syd. USA har både plöjt och rensat Latinamerika som det vore sin egen bakgård. En bakgård vars inplanterade tistlar äntligen, efter en medveten uppvaknelse, har satts i lågor och börjat slå tillbaka mot de olagliga besprutningarna. I skrivande stund skönjas gryningen av en välmående trädgård där många olika grödor växer sej självständiga, sida vid sida.

En människosyn löper som en karavan genom hela mänsklighetens historia: det är i sin ordning att någon annan får betala för mitt välstånd. Inställningen att vissa föds fattiga och andra rika tycks vara mänsklighetens arvsynd. Den kunniga maktgräddan har anammat den inställningen och utformat en politisk världsordning inspirerad av den fruktansvärda människosynen, som ändå lyckas fängsla människor på ett djupt och komplicerat plan. Vi sitter fast i ett svartvitt tänkande som dömer människor till fattigdom och utslagenhet utefter landet och världsdelen som de råkar vara födda i, utefter deras för- och efternamn stavas, utefter deras hudfärg och kön. Syftet med granskningen är att veta om du ska vara över- eller underordnad de andra.

En nyliberal teologi har lobbat sej djupt in i de politiska finrummen och unionerna. Därifrån stryper den varenda motsägande förslag och åsikt som talar varmt för sociala orättvisor och kallar dem för ett hot mot "den fria individens valmöjligheter". Sociala försäkringar har blivit exempel för instängdhet, Irak ett exempel på frihet. För att kampen om den tredje världens resning inte ska nå de spöktysta korridorerna initieras lågintensiva inbördeskrig mellan de undertryckta sociala grupperna. Inbördeskrigen utan fiender tvingar människor att identifiera sej med en grupp och att därefter oupphörligt bekämpa andra sociala nätverk innan exploateringen och orättvisorna kan bekämpas på ett högre plan. Grupperna
som krigar inbördes har ofta samma mål med sin verksamheter.

Därför är kampen mot fattigdomen omöjlig att vinna så länge nätverk, organisationer och nationer slåss inbördes mot varandra. Längs Gazaremsan har det rådit humanitär och politisk vilsenhet sedan julikriget 2006, ända fram till bildandet av samlingsregeringen. Där slogs palestinska partier, miliser och grupper om ekonomisk och politisk makt men lämnade den palestinska befolkningen åt sej själva, utelämnade mitt i skottlinjen. En situation framtvingad av externa faktorer och ej folkförankrade politiska beslut, och i vattenglaset började de slåss inbördes. Det finns många exempel på planterade konflikter, inbördeskrig och upplopp där fattiga kämpar mot andra fattiga i samma båt. Allt i en värld vars ledare talar varmt om sin kamp mot världsfattigdomens orättvisa pyramidspel. Men samma instanser håller ett osynligt krig i rörelse, med ett enda syfte: att de tillbakahållna reformerna som aldrig genomförs av den enkla anledningen att de påhittade motsättningarna aldrig ska någon försoning.

Fattigdom är okunskap och omedvetenhet. Strävandet efter att utrota världsfattigdomen måste nå djupt in i människors inre och bryta ner de rollspel en människa tvingas spela för att passa in i den moderna världen. Fattigdomen står chanslös gentemot kunskap och medvetenhet: fattigdomen kan på sikt inte överleva i deras närvaro. Kunskap lär en människa om varför världen ser ut som den gör, att rådande politiska stormakter fortsätter hålla varandra om ryggen och offrar tredje världen för kortsiktiga profiter som slår tillbaka i den långsiktiga ekologiska mallen. Medvetenheten om den osynliga makten gör att insikten infinner sej om att den måste förkastas och inte uppmärksammas. Så länge utstötta grupper - oavsett om det är Hamas och Fatah, sunni- eller shiagrupper i Irak eller fascister inom AFA eller Nationalsocialistisk ungdom - kämpar mot varandra har de ingen möjlighet till långsiktigt lugn. Om medvetenheten kring det större sammanhanget infinner sej, där nätverk slåss mot varandra och inbördeskrig råder trots påhittade anledningar, blir det enklare att mer konstruktivt bekämpa de sociala orättvisorna och de förödande samhällsklyftorna istället för att slåss inbördes. Då försvinner efternamnens, könens och andra gränsers betydelse. För utan uppmärksamhet skulle de aldrig kunna existera.

De "demokratiska" stormakterna överlever tack vare okunskap, i en verklighet där över hundra miljoner människor varken kan läsa eller skriva. För vad skulle kunna hända om dessa hundra miljoner människor kunde läsa innebörden av ordet demokrati?

Klas Lundström

 

"I verkligheten tycks världens ledare vara överens om åtminstone en sak: fattigdomen måste fortsätta existera."

REPORTAGE AV KLAS LUNDSTRÖM
Europeiskt maktspel i Colombia
Tystnad över Hong Kong
Rastarepubliken
Folkligt motstånd och presidentval
Turismterrorismen
Operation nyliberalism