Bli inreboende!

Sluta vara inneboende i ett system som inte vill dej väl - bli inreboende i dej själv. Det låter som en hemsk sak; att avsäga sin nationalitet, sitt kön och övriga tvångsäktenskap som individer sedan födseln påtvingats med alla sorters begränsningar som grupperar individer och håller dem rädda, på avstånd ifrån varandra, men att avsäga sig roller och ideal är ett sätt att ta kreativiteten och självbestämmandet tillbaka.

Alla har sin personliga uppfattning av hur ett hem ser ut, känns och doftar. Trots det finns det en extern definition av hur ett liv ska formas och regisseras. Hemmet har främst blivit individens skyltfönster utåt, något som frambringar en själv som person och som är det ting som kanske främst avgör i vilken kategori du hamnar. Våra adresslappar, antalet trappor ovanför marken, balkonger med kvällssolar och antalet rum spelar stor roll; dess marknadsvärde värderar per automatik även oss som individer.

Ju mindre jordnära du lever, desto högre status får du i samhället.

Det inre livet har helt glömts bort, försummats och förträngts undan, bakom IKEA-grupper och diskussioner om huruvida individen blir mer eller mindre fri i bostadsrätter än i hyresrätter. Vad och vem är det som bor inom oss; är det vi själva, är det någons dogmatiska åsikter, Veckorevyns eller Hemmets senaste nummer, eller är det hyresavierna, de som bestämmer om du är godtagbar för krogar med neonskyltar längs Stureplan?

Vad är motsvarigheten till hyresavier för dem som tvingas leva sina liv i flyktingläger? Mänsklig värdighet.

Kulisserna som våra bostäder utgör skymmer för vilka vi egentligen är, fastän de sägs göra tvärtom, framhäver oss som personer. Det yttre livet framhäver skalet men kväver det som bor inuti oss, dem vi verkligen är. Hur mycket är det kvar av egna initiativ och utlopp för intuition när det mesta vi omger oss av är tillverkat av multinationella företag, framlobbade av trendfirmor med mål att få oss att surfa i den ocean som kallas den fria konsumtionen, men som i själva verket inte är annat än kopior av något ooriginellt.

Individen tituleras som vanliga, alternativa eller som slödder; allt grundat efter hur våra synliga statussymboler uppfattas. De utan synliga bostäder kategoriseras inte alls, de är raderade från alla listor och inbjudningar. Förr eller senare måste vi släppa in varandra och släppa in oss själva. Det kanske mest revolutionära är att ockupera bostaden inom dig, utan tak eller gränser. Så länge vi fortsätter gömma oss bakom yttre kulisser kommer vi aldrig kunna bli kreativa på riktigt eller, för den delen, leva på riktigt - komma hem.

Klas Lundström