Small Bangs

Är det en slump att vi människor tar enorma teleskop till hjälp för att få en vag inblick i det som syns klart och tydligt under ett mikroskop? Vårt samhälle matar oss med föreställningen att det är de stora systemens genombrott eller sammanbrott, revolutioner och evolutioner, som styr hela tillvaron. I själva verket är det de små händelsernas enkelhet och diskretion som har makten.

Det är inte ett enda ögonblick som möjliggör livet, det är alla många ögonblick som gör det. Somligt kan innebära en mer signifikant skillnad än ett enda knall och fall i tidens början. Big Bang är snarare ständigt pågående. Vi kanske inte ens har nått fram till ögonblicket då en kort gnista gör allting annat möjligt?

Sökandet efter livets mening är frågan som aldrig upphör. De stora konstruktionerna, teorierna, nationerna och maskinerna sägs vara lösningen, men försvårar snarare än underlättar. Kanske är frågan viktigare än svaret? Ibland är den enklaste förklaringen den bästa - vissa saker måste få lov att vara komplicerade och obegripliga. Ibland är den orimligaste och dummaste förklaringen den rätta för ögonblicket - allt måste tillåtas att tänkas. Vem använder en kikare för att se en medmänniska i ögonen?

Det ska daddas nåt enormt med teorier om alltings början. Dada. Da Big Bang. I själva verket är vi nyfödda, utan kunskaper att kunna beskriva det enorma utanför vår trygga isolering och med ett språk som bygger på omogna läten. Kanske är mänsklighetens herredöme över naturen inte alls ett tecken på att vi är herrar? Till och med den ringaste av varelser kan äga mer kunskap, väl gömd för det mänskliga sinnet. Beredda att acceptera vår litenhet i världen, finner vi måhända en visdom som är större än vi någonsin har kunnat föreställa oss.

Redaktionen

 

" Vem använder en kikare för att se en medmänniska i ögonen? "