Doften av fattigdom

Först slår hettan till. Därefter dofterna. Dessa två tycks oskiljaktiga, som sprungna ur varandra. Den slående hettan är inte sällan första tecknet på rörelse, en politisk kraft likväl som det kan tänkas vara ett stillastående fenomen. Ett apatiskt ansikte utan minnen.

Doften av fattigdom kommer något senare, i ett fordon med nervevade rutor körandes i hög fart, förbi de tröstlösa hålen i marken och hopslagna skjulen vars interiörer tycks okända för yttervärlden. Håret antar ett eget liv och tycks vilja slita sig från det utstuckna huvudet i vinden. Den söta doften av en annan värld, på andra sidan om spegeln, som drar gränsen mellan rikedom och fattigdom. En sorts romantik döljer sig i luften, märkbar för äventyraren som glupskt suger i sig alla intryck som faller över den.

Är doften av "fattigdom", tredje världen, de bortglömda, de exploaterade, i själva verket aromen av rikedom? En annan sorts rikedom, vars värden och omfång utomstående inte äger förmåga att ta till sig. Skepnaden av en annan värld.

Men den sortens tänkande, i all sin unkna baksmälla av kolonialism och romantiska bortförklaringar, av uppenbara sociala och ekonomiska missväxt, är farligt. Det handlar om förutsättningar och en välmående omvärlds bortvända ansikte, vars smala flisa av detta ansikte äventyraren för med sig. Liksom den hårda blåsten i ögonen tvingar den att blunda, gör omvärlden samma sak, fast lustfyllt och utan att stressa.

Det är det öppna sinnet som äger makten och möjligheten att tvätta bort detta bakåtsträvande tankemönster. Däri infinner sig medvetenheten om att det överhuvudtaget inte finns någon spegel med varsin värld på bägge sidor om sig. Den spegeln är redan krossad, och ingen kan undgå vare sig den ena eller den andra; detta eftersom verkligheten aldrig släpper sin omgivning med sin blick.

Men doften av fattigdom tycks ändå klamra sig fast, och forma ett glödgande gap genom sin hetta, sitt damm, sin avskildhet, sin obehagliga tystnad. Längtan i mötande blickar. I allt detta märks spåren av en sorgsen värld. Tydliga är fattigdomens amputerade värdighet, det politiska hyckleriets kostsamma nota.

Ett brev från det isolerade Amazonas dammiga gator,

ständigt i närheten av floden som bara rinner åt ett håll

Klas Lundström