Skillnaden mellan TATA och dada

Indien är världens största demokrati. På pappret har premiärminister Manmohan Singh makten över landet där mer än 1 miljard människor bor. Men i verkligheten är det TATA som har det.

TATA är ett multinationellt företag med indiska rötter, 246 000 anställda och en omsättning på 21,9 miljarder dollar per år. De värnar om samhällets bästa, påstår sig ha ett ”grönt hjärta” när det gäller miljön och tar hand om sin personal på bästa sätt.

Här förekommer det inget barnarbete minsann! De är måna om den fina ytan, genom välgörenhetsprojekt skapar de det perfekta alibit.

Samtidigt cirkulerar rykten om att TATA ska producera världens billigaste bil och sälja 1 miljon exemplar om året, ”grönt hjärta” på pappret men hur ser det ut i verkligheten?

Jag har en fundamental inställning till demokrati som begrepp, jag vill snarare befria människorna från ordets betydelse. Jag vill se ett collage med slumpmässigt uppkomna, galna tankar om hur vi skapar det perfekta samhället, ett nyskapande.

Hugo Ball skriver i sitt Dadamanifest 1916:
”Detta fördömda språk, solkat av myntskavda mäklarhänder.”

Byt ut vårt språk mot demokrati och misstro begreppen, befria ordet från dess betydelse och se vad du finner! Byt ut rädslan mot nyfikenhet!

Men vart jag än vänder mig i Indiens södra del finns TATA där. De gör bilar, har klädaffärer, flygbolag och te/kaffeodling. Ratan Tata leder. Även i en genomskinlig skepnad i medier och på Internet. TATA kryper sig in under huden på människor, de följer med strömmen och kontrollerar av och på knappen till människors liv.

Även du har TATA i dig, iallafall när du dricker svart och grönt te med märket Tetley.

Uppe i bergen i norra Tamil Nadu breder teplantagen ut sig, äter upp omgivningen med sitt monotona landskap där det enda som bryter av är några enstaka silverekar. De ger skugga med sina utmärglade trädkroppar, grå skelett över det gröna havet av löv.

Kvinnor plockar teblad och lägger i stora säckar. De får betalt per kilo, når de inte upp till kvoten uteblir betalningen. Naturligt blir den åtta timmar långa arbetsdagen påtvingat längre.

En man som försörjer sig som rickshawchaufför i Munnar säger:
- Om inte TATA förbarmat sig över området skulle det aldrig blivit så grönt och vackert.
Hans fru jobbar på plantagen och TATA betalar deras sjukvård, barnen får gå i en speciell TATA-skola och lönen är hyfsad. För honom är TATA en gud.

En gud med dold agenda. Att muta folket till lydnad och underkastelse. Varför ska en fattig kvinna säga nej till halvtaskiga arbetsförhållanden, boende och lön när det kunde vara så mycket värre?

Rädslan för fattigdomens svarta hål är större än den personliga integriteten. Den tillhör i-ländernas privilegium och bygger allt längre broar mellan fattiga och rika.

Guden TATA sitter på sitt fluffiga moln i paradiset och badar i pengar. Skadeglatt skrattande åt människors svaghet. Med välformulerade ord och effektiv propaganda luras omgivningen in i ett falskt omhändertagande.

Precis som den fattiga kvinnan i Munnar lever en person här i Sverige. Med bra förmåner och hög lön köps lojaliteten billigt. Den offentliga sektorn börjar allt mer likna den privata då personalen skräms till tystnad även om meddelarfriheten är ett värdefullt privilegium som borde tas tillvara.

Precis som TATA-ismen har etablerat sig i Indien har även Sverige drabbats av en sjukdom. Rädslan styr våra liv, istället för våra rättigheter. Vi blir lata och bekväma. Och rädda. Vem vill bli kallad illojal och sparkad för en sketen åsikt. Bättre att vara tyst.

Hur kan vi frigöra oss från maktens bojor?

Följ barnets gud Dada! Kalla på detta väsen genom att säga Dada tre gånger och precis som ett barn blir du lika ärligt och oskyldigt nyfiken på omvärlden. Du tultar fram på dina korta ben med tummen i munnen och ropar:
- Va ä de?

Du blir fascinerad av allt som kommer i din väg, orädd använder du alla sinnen för att tolka dina upplevelser. Du pratar ett eget språk. Mamma och pappa skrattar och rättar dig. Nu börjar din unika själ brytas ner av samhällets normer. Rätt ska vara rätt, inte sant?

När George Bush dödar människor i Irak säger du:
- Dum buppe. Aj,aj.

Enklare än så kan det inte bli. Bejaka barnet inom dig och lek världen vacker!

Guden Dada jollrar förnöjt, sitter upp på gunghästen och i en gungandes gallopp bär det av mot sandlådan och den nya tidens dadakrati.

Vanja Möller