Överdos av ursäkter

Droger är en typ av dogmatisk verklighetsförklaring.

Det är en marknad som årligen omsätter astronomiska summor pengar världen över. Ibland rör det sig om förbjudna preparat, ibland tillåtna. Men uppfattningen om vad som är en drog behöver förnyas och fördjupas. Allt för länge har vi haft en debatt som ensidigt fokuserat på ett fåtal drogers negativa påverkan på oss människor. I själva verket finns det fler droger än så.

Ideologier är som ecstasy. Religioner är ett opium åt folket. Shoppingrundor en annan form av diskret lyckopiller. Inredning en tvångstanke. Allra minst debatterade är de nedbrytande vanor som är minst lika farliga för människors välmående som alla gifter vi stoppar i oss; kommersen, politiken, löneslaveriet, statushysterin.

Ofta är själva samhällsdebatten mer beroendeframkallande och nedbrytande än problemen som den försöker tackla. Tyckande för sakens skull är liksom paranoia. En överdos av ursäkter. Alla självutnämnda experter lever med en sorts psykos, där silar, jointar och pulversnortande har ersatts med ministerträffar, klimatkonferenser och ideologiska luftslott. Inte ens systemkritiken är helig längre.

Frågan är hur vi ska tackla de allra tydligaste symptomen på vår egen självförnekelse. Om droger är definitionen på något destruktivt är det framför allt tron på det destruktivas framgång som bedrar och bedövar oss. Istället för att göra oss beroende av experters råd och rön, bör vi upphöra med att ursäkta samhället, ta oss ett steg vidare från bortförklaringarna och lyfta oss ur missbruket.

Men droger kan också vara något positivt; möjligheten att i alla lämpliga situationer unna oss en välbehövd, förfriskande och omskakande dos livsanarki för att slutligen släppa taget om vårt förbaskade kontrollbehov.

Redaktionen