Är du full eller?

Vår rädsla för det klartänkta, det kvicktänkta, det nytänkta och det oliktänkta är ett allvarligt samhällsproblem. Offentliga personer som lyckas formulera något brutalt ärligt, att poliser är lata och bara smäller i sig kakor, att Norge är den sista kommunistbastionen eller att president Bush är en jävla texasgubbe, blir snabbt bortmanövrerade från den politiska spelplanen. En lärare som tycker att det får vara nog och i ren desperation säger sanningen till sina elever, "håll käften ungjävlar!", får troligen inte behålla tjänsten.

Ett biträde som i en sekund av klarhet efter år av förtryck vågar sig på att öppet ifrågasätta sin avdelningsföreståndare blommar plötsligt ut i retorisk fulländning och verbala sammanflätningar av ord som ingen visste fanns - hon får sedan sparken.

Så fort någon snubblar farligt nära sanningen ska den personen kollektivt bestraffas. "Ulla var inte riktigt sig själv idag", låter man hälsa. "Vad fan gick hon på?", låter man meddela. Sanningen bortförklaras som om det var tal om ett illaluktande bänkfyllo som ingen riktigt vill kännas vid.

Vi skryter gärna med att samhällsdebatten har högt i tak. Alla får komma till tals. Disputanter som lyssnar i lugn och ro och låter motståndaren tala till punkt.

Det är tvärtom. Utsökt kritik utan baktankar och dolda ideologiska intressen har ingen plats i debatten, de betraktas som rent samhällsfientliga. Kraftigt inspirerade inlägg är tabu. Spontana personliga reflektioner i stil med ditt och datten och grannens katten anses fullkomligt onödiga. Svordomar och ironi är helt otänkbart.

Debattinlägg som inte följer oskrivna regler för saklighet och tråkighet, som inte är tillrättalagda tal stavfelskontrollerade tjugo gånger av en humorbefriad tjänsteman, är definitivt opassande. Alla spännande plötsliga infall är nedvärderade. Förfriskande provokationer kan ogärna fylla de tomma platserna i medias alla diskussionspaneler.

Varför detta misstänkliggörande av det rätta?

Konsten att tycka rätt är en kvasivetenskap lika förljugen som rasbiologin. Den som kan stympa sina åsikter i rätt storlekar blir upphöjd på debattsidor. Den vars huvud antar rätt måttbegränsningar får sitta med i morgonsoffor. Vem som helst med rätt nedsatta mentala kapacitet kan riskera att tvångsdeporteras till någon fin tidnings ledarsida.

Den verkliga sanningen formulerad hur som helst är för farlig för allmänheten och trampar du för nära den, är du för glad, för arg, för humoristisk, för euforisk, för engagerad eller för nykter i dina åsikter finns det ett passande avfärdande, väl beprövat och väl inramat: Är du full eller?

Det spontant framställda bär korn av snilleblixtar som saknas i varje steril analys. All skicklig retorik blir som genomskinlig smaklös desinficerad och tvångspaketerad sprit. Det är genom att våga formulera det osagda som vi höjer oss över våra vanliga åsiktsfraktioner. Själva åsikten är drog nog. Så rätt att det blir känsligt. Så fel att det blir långtråkigt. Det gäller liksom bara att supa skallen av sig på de rätta åsikterna.

Luka Vestergaard