Disconnecting people

Mottot för världens största mobiltillverkare Nokia – Connecting people – torde vara ett av de mer kända slagorden i dagens västvärld. Det myntades för en evighet sedan och ansågs då troligen stå för det som Nokia, underförstått den portabla telefonen, representerar: Ett sammankopplande av människor. Slagkraftigt, lätt att minnas, mysigt och representativt. Allt som ett bra slogan ska vara.

Det varade inte länge för vissa att inse att mobiltelefonen slutligen inte alls förde samman människor på något nytt, revolutionerande sätt. Folk är lika deppade, isolerade, ensamma och utfrysta som de alltid varit, om inte rentav mer än tidigare. En batteriladdad, virtuell tillgänglighet 24 timmar om dygnet är ingen garant för ett mer socialt liv kantat av fest och stoj. Att trådtelefonen blev av med sin sladd behövde aldrig betyda att den skulle ringa oftare och erbjuda en alternativ verklighet där varje kompis plötsligt steg i graderna och visade ett mer genuint intresse för abonnemanginnehavaren som person eller dennes sällskap.

Orsaken är till sin natur ganska trivial. Mobilen har sällan fungerat som ett verktyg för en tillvaro där en myriad av gamla och nya vänner plötsligt hör av sig bara för att de har möjlighet till det. Snarare är den en billig, kvasianonym, skygg ursäkt för att inte vara tvungen att umgås med folk man av en eller annan orsak låter bli att kontakta. Textmeddelanden har ersatt det personliga umgänget. De interpersonella konversationerna har börjat föras ute i etern och den konkreta närheten blivit sekundär. Samtidigt råder det en inflation av afrikansk kaliber på konversationens värde. Telefonsamtalen har aldrig någonsin varit så knappa och korta som idag.

Allt detta stöds av en armada av operatörer som slåss som vilddjur om kunderna. Det ena billigare abonnemanget efter det andra marknadsförs som om de vore svaret på cancerns gåta, och i vår tro att etablera mer vän- och bekantskap än någonsin tidigare går vi på det. Och detta i sin tur konkurrerar med sin värsta rival internet.

När man en grå novembertisdag vältrar sig i sin ensamhet, självömkan och singelkänsla kan det kännas som en mittfingervisning att få syn på paketet till den nyinköpta Nokialuren prytt med texten ”Connecting people”. Lika lite som det stämmer att Ariel Ultra biter på 99% av de vanligaste smutsfläckarna, lika lite som att Ipren botar alla tänkbara och otänkbara smärtor, lika lite som att Pepsodent gör dina tänder vitare på bara tio dagar – ja, lika lite för Nokias telefoner människor samman. Varför skulle deras slogan besitta mer trovärdighet än andras? För att deras produkter är några tusenlappar dyrare än ett paket tvättmedel? För att de är världsbäst i sin klass? För att vi vägrar acceptera faktumet att det faktiskt inte finns några genvägar till ett lyckligare liv?

Detta kunde ha varit min tes. Jag vill dock påstå att Nokia skiljer människor åt på fler plan än så, och det fortfarande tack vare sin slogan. Ideologiska slagord, motton, paroller, valspråk och andra fåordiga, halvfullständiga, slagkraftiga meningar vars syfte är att sammanfatta snittet av alla dess anhängare och representanter, misslyckas i sitt uppdrag just i egenskap av att de drar klara gränser mellan olika individer. Det finns ett antal tolkningar av varje begrepp som knappast är matematiskt kalkylerbara. Ett enkelsiffrigt antal svenska eller engelska ord utan desto mer ingående definition lämnar en enorm yta för allehanda tolkningar och (oftare) misstolkningar. Connecting people säger i princip ingenting om vad Nokia egentligen är ute efter. Förena människor? Med vad? Vilka människor? För hur mycket? Med vilka medel?

Det är inte någon nytta med att börja sönderanalysera klatchiga, i sig tomma begrepp - varje individ som hör eller läser det skapar sin egen bild av vad ”Today, tomorrow, Toyota” eller ”Let’s make things better” vill betyda. Vem kan påstå att en analys skulle vara mer sann än en annan? Var det han eller hon som myntade orden i tidernas begynnelse som har tolkningsföreträde på den fras som företaget eller organisationen vill marknadsföra och profilera sig enligt? För VD:n på våning nio kunde Connecting people betyda ett episkt sammanförande av alla tänkbara kulturer där kommunikationssvårigheter inte finns, medan det för bokföraren på kontor tolv kunde vara fredagskvällens träff för lite uniformiklädda styggelser med en rumänsk prostituerad. Bägge två är lika berättigade till sina versioner, men någon koppling dem emellan finns bara på ett formellt, tekniskt plan. Gemensamt behöver de inte ha annat än arbetsgivaren. People disconnected.

Om någon påstår sig veta exakt vad en slogan betyder så är jag idel öra, och jag kan i så fall rekommendera att förklaringen följer med i det finstilta i alla mobiltelefoners användarmanualer så att inga subjektiva påhitt får äga rum. Det är emellertid inte mitt fel att man inte kan skapa en universell mening vars innebörd helst på alla språk skulle betyda samma för varje medelsvensson i alla världens hörn. Det låter kanske snitsigt och världsvant att ha ett småmonumentalistiskt, suggestivt, trendigt och avslutande epitet tryckt intill logon, men om man verkligen grundar sin uppfattning om företaget eller institutionen i fråga på några enligt dem själva välvalda ord kanske man inte bör investera särskilt mycket röster eller pengar i dem. Två förenade, anknutna eller sammankopplade människor är inte svaret på en mobiltelefon. Och en mobiltelefon är inte svaret på två själars gemenskap.

Markus Lindholm