|
Det är bra för Sverige
Det är bra för Sverige Vem är Sverige? Gatstenen känner sig hånad Det är bra för Sverige Sverige. En nationalstat som värnar om de sina. Men vilka är de? Räknas de som flytt från ett krig och blivit svenska medborgare? Växer osvenskheten med avståndet till invandrarnas hemland? Vad får du för sinnesbilder när du läser ordet invandrare/svensk? En man med mörka drag, elak och slug? Eller kanske en guldlockig man, blåögd och blid? Hoppsan, vart fick kvinnan plats? Hon är bara en pust från orienten av exotiska dofter, välsvarvade kroppar och välbehag. Lockelsens fördärv i tusen och en natt. Den svenska kvinnan däremot är oskulden själv, den rena. Vi har förstört den svenska nationalstaten genom att mixa ”raserna”, vi riktiga svenskar har blivit orena. Skitsnack. Även om globaliseringen blivit ett modernt ord som vi förknippar med närhet, utsuddade gränser och deras negativa/positiva biverkningar på världen började processen för länge, länge sedan. Genom att mäta kranier, väga kroppar, kartlägga beteenden tror sig människan förstå sig själv och omvärlden. Vi lurar oss själva. Det finns inget ”vi” och ”dem”, det är bara vår desperation som medfört paketeringen av jordens människor, som i slutändan alla är lika. Vi vill känna samhörighet, kunna identifiera oss med varandra och det slår slint i hjärnan när vi inte ser vår spegelbild i andra människor. För att garantera att kaoset begränsas träffas vi och ritar stora kartor med gränser som bara existerar i fantasin. Sen skiljs vi åt och på varsitt håll gör vi allt som står i vår makt för att skydda dessa gränser. Vi delar upp bitarna i fack, sätter etiketter efter hur väl vi lyckas skydda våra egna gränser och hur vi tar andras. USA är världsmakten för att de har skyddat sina gränser effektivast och varit framgångsrikast i övertagandet av teckningens ”tårtbitar”. Vad som är bra för Sverige skulle lika gärna kunna ersättas med luft. För i verkligheten existerar inte nationalstaten, bara vår egen galenskap och strävan efter en utopi som är omöjlig just därför att den inte finns. I slutändan är vi bara människor, eller varför inte en gatsten. Alla lurade in i fel verklighet. Det är bra för Sverige. Mottot återfinns i politiska sammanhang, där förljugna politiker har lämnat sina människokroppar och står vid sitt podium. De blickar ner på sitt kungadöme, välfärdsstaten Sverige och deras stämmor ljuder över land och rike, fulla av retoriska knep, inlärda av medias dubbelagenter. Det är bra för Sverige att tillväxten ökar, att färre blir arbetslösa, att fler blir allt rikare – att standarden höjs, att Kungen finns, att vi är med i EU, att leda Nordic battlegroup, att satsa på kärnkraft. Men gatstenen struntar blankt i allt det här. Stenen genomskådar politikernas plastikopererade slagord, år efter år pressas det in i vårt medvetande och lämnar kvar en positiv känsla. Det som är bra för Sverige måste vara bra för oss, folket. Politiker de kan, de vet. Det är de som är experter, sitter inne på den unika kunskapen som ger de den unika makten att styra Sverige. Vi ger de makten över våra liv. Men när de säger: "Det är bra för Sverige!", då menar de inte att det är bra för oss. De borde dömas för brott mot ordets lag, i stället gömmer de sig bakom de positiva sinnesbilder mottot förmedlar. Det är dags att ta fram svinto och skrubba bort det falska leendet och ersätta det med det ärliga sura, för sura ska vi va! Det är inte bra för Sverige. För Sverige finns inte. Det är inte bra för folket. Det är bara bra för maktens elit. Fast de för det mesta snackar skit. |
"Vem är Sverige? |
|
|---|---|---|