Antiklimax 2 år

Alla som fyllt år vet att ett jubileum är ett unikt tillfälle för att skryta om sina egenskaper och bedrifter utan att riskera att anklagas för självbelåtenhet, hybris och egocentrism. Allt upptaget fokus på bemärkelsedagar medför vissa privilegier för den drabbade. De flesta firar med att oupphörligt prata om sig själv. Varför skulle Anti vara sämre? Med två år på nacken tar vi oss friheten att helt och hållet fokusera på oss själva.

2-årsjublieum. Blåser vi upp en blågul balong? Bakar vi en jordgubbstårta? Super vi oss fulla på tysk champagne? I sällskap med alla påspädda egenhyllningar? Massmedia är psykologisk krigföring. Anti är en psykologisk fredsförklaring. Nutidsanalyserna saknar motsvarighet bland övrig media. Och allt det där vi journalister brukar säga på fyllan - berusade av vår egen "oumbärlighet". Visst är det fullt möjligt att gotta sig i det. Men knappast särskilt intressant.

Att verkligen fira systemkritiken är att ta den på allvar. En kritik av kritiken. Antiallt är det nödvändiga antiklimax i vars tecken alla tidningar borde fira sina födelsedagar, för utan självrannsakan och förmåga att ifrågasätta sina egna ideal dör upproren.

Varför skulle Anti vara sämre än att konfrontera sig själv? Garanten för systemkritiken är att göra upp med de sanningar, premisser och grundlagar som medföljer. Samhället har sina - och Anti har sina. Visst kan en tidning på sin höjd mana till en kvarts eftertanke, men om du lurats att tro att den innehåller raffinerade trossatser som är förmer än andra, och på så sätt gjort dig till ett fan av en idol värd att hyllas, till en värd för en parasit, bör du nog stanna upp och läsa Pro istället!

Redaktionen